I förra veckan hände något fantastiskt. 🌟 Jag befann mig här. Som jag gör varje vardag, eftersom den här korsningen är en del av min dagliga morgonpromenad. Och för alla andra i världen är den här korsningen bara det: en...korsning. För mig är den ett - bokstavligt - vägskäl. För mig har den här korsningen nämligen blivit symbolen för det goda och det onda, det mörka och det ljusa, för att må bra eller må piss. Ni vet att jag inte mått så bra de senaste åren. När jag mådde som absolut sämst funderade jag på att gå en omväg för att inte behöva passera här, eftersom blotta synen av den här korsningen triggade så mycket ångest. Men jag beslöt mig för att fortsätta gå förbi den varje dag. Och varje gång jag gick förbi vände jag ansiktet mot den del av korsningen som för mig representerade det goda, det ljusa och att få må bra.Varje dag tänkte jag aktivt tanken att "Jag väljer att se det goda, och göra det jag vet att jag mår bra av". Kanske låter lökigt, men det var väl mitt sätt att KBT:a mig igenom någonting som var väldigt jobbigt. Att möta det aktivt varje dag istället för att tränga undan de jobbiga tankarna. Att möta det aktivt varje dag och välja att lägga min energi och mitt fokus åt det håll som var konstruktivt och tog mig framåt. Och vet ni? I förra veckan slog det mig att jag nu passerat min vägskälskorsning en hel radda gånger - utan att ens reflektera över det där med ont och gott, ljust och mörkt, må piss kontra må bra..! När jag kom på det var jag tvungen att stanna upp. Tänka till. Låta det sjunka in. Att den här platsen som jag kämpat så mycket med nu är ett ställe jag kan passera utan att ens tänka tanken på att det tidigare varit så jobbigt att gå där. Fantastiskt.Det har onekligen tagit sin tid. Och sin insats. Men nu är jag där. ❤️Läs också:Försöker bli bättre på att må bättre
