(Jag 2009 👆🏻, med det första färdigmastrade exet av min platta i handen. L Y C K L I G (t) ovetande om vad som skulle komma. Eller - inte komma, snarare.) Hörrni. TACK för alla fina kommentarer på inlägget om min musikresa. ❤️ Och tack för allt som NI delade med er av. 🙌🏻 Ni var MÅNGA som kunde relatera till det jag berättade. Såklart. För ALLA har vi misslyckats, mått dåligt och känt oss småsmåsmå. Just därför är det så himla viktigt att vi får läsa om det. Och förstå att ALLA (även vi - tror jag kan vara en av dem? 🙋🏼♀️ som nog kan verka sådär lyckade på håll) OCKSÅ har ingredienser som skit och sorg och känslor av "inte vatten värd" i våra livsresor. Ingen ska behöva känna sig ensam i det, för ingen ÄR ensam i det. Vi måste bara prata oftare om det, kanske särskilt vi som syns och hörs lite extra. Kram!
