Hade en sån skitstart på dagen i går. Egentligen började det redan dagen innan med en kombo av dålig sömn och en sån GENOMSTRESSAD känsla i hela kroppen. Vi har alla många bollar i luften inför jul. Har försökt skala ner och köra Good Enough-tänk så mycket jag kan, men det blir ändå...övermäktigt så här års. Och min hjärna klarar inte av saker på samma sätt som förr.Det svåraste för mig är när det är mycket att hålla reda på samtidigt. När det är många olika småpuckar som behöver hanteras. Och just nu är det väldigt många såna. Inga komplicerade grejer egentligen (det är alltifrån vad vi ska äta till middag till att gå på utvecklingssamtal till vilka julklappar som behöver kirras till planering av julfiranden till bokning av tågbiljetter inför jullovet till räkningar till att handla till att fixa jobbgrejer inför Q1 till att ordna med kidsens aktiviteter inför nästa år till...) men m å n g a. Och just att hantera många småbollar samtidigt upplever jag som det bökigaste med en utmattad hjärna. Det tar extremt mycket energi.När det blir såhär är det lätt att jag tappar modet. Mina tankar far iväg. "Ska det alltid vara såhär? Ska jag jämt vara trött och sliten? Ska jag för evigt brottas med känslan av att missa livet?". Att "missa livet" kan ju låta hårt, men i mina mörkaste stunder (yes, jag har också såna 🙃) är det så jag känner. Att jag/vi fäktat för vår överlevnad så länge. Överlevt istället för levt. Våra småbarnsår blev inte alls som vi trodde, och jag är stolt över hur bra jag/vi ändå rattat dem. Skapat innehåll och sammanhang. Hittat alternativa sätt att göra saker när kärnfamiljen brast. Hittat vår by osv. Men när utmattningen smyger sig på och orken att se saker från den ljusa sidan inte finns, så kryper sorgen fram. Sorgen över alla de där roliga parmiddagarna jag trodde vi skulle gå på eller anordna själva, familjeresorna vi skulle göra, spelkvällarna vi skulle ha, friheten jag tog för given - en parrelation skulle ju innebära att man även kunde göra saker på egen hand. Den delade ansvarsbördan som blev så skev. Med mera, etc, osv. För den sorgen finns alltid där - strax under ytan. Så länge det finns nog med energi orkar jag rikta fokus mot rätt saker. Allt som är FANTASTISKT i mitt/vårt liv. Men det är just när energin dalar som det är svårt. Den här veckan har känts stökig på det planet, och gårdagsmorgonen var någon slags kulmen. Kände mig bara så T R Ö T T på alltihop. Vet att det är extra viktigt att jag gör saker som jag vet att jag mår bra av när energin är låg. Gav mig därför ut på min dagliga promenad som jag alltid tar efter att jag lämnat Tintan. Trots att jag var trött som satan, och huvudvärken låg tung. Drog igång en favoritpodd och började knata. Fick sätta mig på en bänk och pusta när jag kommit halvvägs. Kände mig som en redig tant, men tänkte att det var bäst att lyssna på kroppen.När jag satt där och tantpustade kom ett sms från Niklas med en nyhet som gjorde mig glad. Och då kände jag hur allt liksom sakta vände. Energin som sipprade in av det sms:et gjorde att jag fick tillräckligt med geist för att orka skifta fokus. Bestämde mig för att gå till ett café efter promenaden och beställa in en god frukost för att fortsätta den positiva spiralen. Lägga Måstena åt sidan några minuter till. Ägna de minutrarna åt att fortsätta samla energi. Blev på ännu bättre humör av att tänka på att jag snart skulle få sätta tänderna i min favoritmacka. Det i sin tur påminde mig om att Det Är The Small Things. När jag kom hem kände jag mig som en ny person. Genomtrött ABSOLUT, men med (det fortfarande värkande) huvudet på en annan plats. Och det är det viktigaste. Tittade runt därhemma och blev glad för att amaryllisarna i vasen börjat slå ut så fint (de kommer garanterat ha vissnat till julafton MEN WHO CARES 👹).Satte mig vid datorn och skrev ner alla bollar som jag kände flög runt i huvudet. Plockade ner dem en efter en och sorterade. Insåg att det inte var så farligt när man väl fått en mer ordnad överblick. Betade av de viktigaste och ökade på känslan av att ha åstadkommit något = mer bra energi. Lyckades vända. Inte bara dagen, utan även nedåtspiralen som pågått en tid. Ska kämpa extra hårt för att behålla huvudet på rätt plats framöver. ❤️Läs också: Så trött på superkvinna-skitenKlicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst. 💓
