Häromdagen satt jag i trädgården och åt lunch. En bil körde förbi vårt hus, stannade och backade sen tillbaka. För att vända och köra in på vår uppfart. "Vad tusan nu då...?" undrade jag. Tills dess att bildörren öppnades och min bästis Helene skuttade ut! Högst oväntat - och helt fantastiskt! 💓 Jag hade ingen aning om att hon skulle slinka förbi, men vi dukade fram lite fika och hade ett superbra häng. Hon har hus inte långt härifrån (SÅN bonus - det hade jag faktiskt ingen aning om när jag hittade vårt hus, hennes kids är ju dessutom kompisar med mina 🙏🏻) och tänkte att hon skulle pila förbi. Blev så himla glad, missade ju TYVÄRR hennes äldsta dotters student för några veckor sen på grund av all sjukdom vi tröskat oss igenom, så det var gött att få ses och prata om den, livet och allt annat.Men. Det fick mig att tänka till lite. I stan tycker jag nog mest att det är jobbigt med spontana besök, om jag ska vara ärlig. Men här var det bara helt underbart. Självklart beror det på att det här på Gotland inte finns lika mycket måsten, stress och press som i stan. Jag jobbar ju förvisso varje dag med att skapa inlägg och innehåll till blogg och instagram hela sommaren, men de riktigt stora puckarna är inte lika många här. Plus att det inte är några hämta/lämna/möten osv, vilket gör att det finns mer tid till oplanerade saker som dyker upp.Sen känner jag nog också att jag går in i lite av ett annat mode här. Axlarna har sjunkit en smula och andetagen är djupare och lugnare. Får i alla fall för mig att jag är bättre på att hantera oplanerade saker här. För att jag har ett större lugn i mig själv. Plus att vi inte har så mycket planer, så skulle dagen gå i en annan riktning än vad vi hade trott gör det inget - eftersom de flesta dagar inte har så mycket riktning till att börja med. Att Helene inte ringde eller sms:ade innan hon kom gjorde att hennes besök blev ännu härligare tycker jag. Blev så otroligt glad av att få se henne, och att få ett litet överraskningsmoment var liksom KUL. Värna vardagsspänningen! Meeeen, tänker också att jag kanske tyckte extra mycket om det spontana besöket eftersom Helene var en sån exemplarisk gäst. Hon kom direkt från bageriet med magen full av fika så det fanns ingen outtalad önskan om att bli serverad någonting (det vi rattade fram rattade vi fram för att vi själva var sugna), och hon gick efter en timma.Hade det varit en hungrig barnfamilj med outtalad önskan om lunch, kanske några timmars poolbad och sen varför inte stanna på middag hade jag kanske inte varit lika förtjust. 🙈 Då går besöket från att vara en bonus till att skapa jobb, meck och stress. Tänker att man som spontangäst får fundera lite på det där innan man droppar förbi - att det ska bli en bonus även för den som besöks. Då blir det bäst. Har en hel del tankar om hur man bör bete sig som husgäst också (när man bor hemma hos någon annan), men det tar vi en annan gång. Mackan och Oliven får högst betyg på den fronten. Hur tänker ni kring det här med att slinka förbi någon oplanerat? Och hur är ni med att ta emot spontanbesök? Vet att det finns de (med häääärliga hus, pooler/stränder och trädgårdar) som är utleda på alla som ständigt vill komma förbi på lite mys. 😂 Och så finns det såklart de som älskar att agera värdar och värdinnor. Hur är ni? Så kul att höra om hur man tänker på den här fronten. ✨Läs också:Såhär blev nya hörnet hemma - före och efterbilder!Klicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst. 💓
