(Veckans bukett från Flowery. 👆🏻🌸) TACK hörrni. Tack, tack, tack, TACK! Tack för alla kommentarer - och alla mail! Fått SÅ mycket gensvar på inlägget om psykisk ohälsa, och det uppskattas nåt enormt. Av både mig och Niklas. Att ni som varit eller är där vi är nu delar med er av era resor, tips och erfarenheter är verkligen guld värt. Det ena jag kände när jag läste allt ni skrev var - hopp. Vilket ju var det jag fiskade efter. Att det FINNS ett "efter". Ett "sen". Ett bättre tillstånd. Att få höra om andra som tagit sig igenom detta känns så BRA. Och viktigt. Extra viktigt just nu, för just nu mår vi verkligen piss tyvärr. Både jag och Niklas. Som tur är har vi snälla släktingar som rycker in och hjälper oss, och sen har vi ju vår fina barnvakt. Skulle inte klarat oss annars. Det andra jag kände när jag läste era berättelser var att vi är så...många. Så MÅNGA. Som mår dåligt, har kraschat, har ångest. Att braka ihop/gå in i väggen/vad man nu vill kalla det är verkligen vår tids folksjukdom. Och jag tror jag förstår till viss del varför. För ibland kan det kännas skrattretande att liksom ALLT "ska" hända under en viss tidsperiod. Man ska hitta rätt på jobbfronten, hooka upp med rätt partner, skaffa barn, klättra i karriären, göra bostadsresa, bygga sparkapital, uppleva världen, utveckla sig själv, komma "i form" och dessutom vara piffig på köpet - i ett vackert hem. Typ. Allt detta under fem, tio års tid. INTE SÅ JÄVLA KONSTIGT att det blir FÖR MYCKET. Alla i samma ålder har dessutom fullt upp med att ratta allt som ska rattas för att klämma in ovan lista, så att hjälpa varandra finns det inte så mycket utrymme för. Den gamla tidens bykänsla hade vi behövt än mer i dag. Nu känns vi mera som isolerade öar. Bebodda av utmattade spöken, typ. Men men. Min världsbild just nu är såklart färgad av det jag och vi går igenom just nu. Tycker dock det är chockerande att så många ska behöva må så dåligt. Utöver det som jag delar med mig av i bloggen händer det ytterligare saker runtomkring. Saker som lägger på än mer oro och ångest på den redan så sköra livsbubbla vi lever i för tillfället. Kunde i alla fall stryka ett av orosmomenten efter ett läkarbesök för min del i förmiddags. Så är väldigt glad för det. Men är det något vi lär oss av att befinna oss i denna shit storm, så är det att hälsan hos de vi älskar är det enda som betyder någonting. Det enda. Allt annat är bara bisaker. Tror jag får förflytta fokus här i bloggen mot inredning och renovering den närmsta veckan. Orkar inte grotta ner mig mer i det som är bökigt just nu. Behöver tänka på annat. VILL tänka på annat. Ta hand om varandra, var tacksamma för de ni älskar och tack återigen för alla fina mail och kommentarer, betyder SÅ mycket. ❤️
