Det här blir mitt sista inlägg som på djupet kommer beröra hur Niklas (och jag) mår i den utmattning vi befinner oss i. (Bloggen i övrigt kommer såklart rulla på som vanligt. ❣️) Men -att läsa kommentarerna på mitt förra inlägg har tyvärr fått mig att inse att förståelsen som vi behöver i det här läget inte finns, och då blir det inte värt att dela med sig av det som vi går igenom. Då gör det mer skada än nytta, så nu stänger jag den här dörren. Det känns tråkigt på så sätt att vi ju valt att dela med oss av det här från första början - just för att vi tycker att det är SÅ VIKTIGT. Att nyansera bilden av psykisk ohälsa och förklara vad det gör med en individ och en familj har ju varit vår ambition. För att i förlängningen ÖKA förståelsen - och därmed hjälpa andra. Men efter att ha gråtit SÅ många tårar den här dagen då ett inlägg som jag skrivit skapat sån sorg, ångest och känsla av frustration hos den jag älskar allra mest så funkar det inte längre. Min ambition att försöka förklara vår situation utifrån både min och Niklas synvinkel har uppenbarligen misslyckats, och att han ska bli så in i grunden missförstådd känns F R U K T A N S V Ä R T. Och samtidigt är det förståeligt, det tycker vi båda. Inte ens våra allra närmaste förstår det vi går igenom, så hur ska ni kunna göra det? Inte alla missförstår dock; ett ENORMT tack till er som vi känner har en verklig förståelse för det vi går igenom. TACK för alla fantastiska tips och råd, och för all kärlek. Men från och med nu håller vi vår resa inom familjen. ❣️ Innan vi avslutar det här kapitlet känns det dock extremt viktigt för mig att försöka förklara det här ur Niklas perspektiv. Att lämna kvar en bild av honom här i cyberspace som är direkt felaktig känns...hemskt. Att han skulle vara en självisk person som får mig att må dåligt (och som jag borde lämna?) är sisådär motsatsen till hur det faktiskt är. Niklas är den mest omtänksamma och MINST själviska person jag träffat. Det är därför jag älskat honom som en tok de senaste 14 åren, men det är också mycket därför vi befinner oss i den här situationen nu. På grund av hans oförmåga att agera själviskt. Att lida av grav insomni (tänk er att INTE KUNNA SOVA) och konstant må uselt på grund av det (alla kan relatera till hur dåligt man mår efter ett par nätter med dålig sömn - tänk er då ett HELT LIV av dålig sömn) och samtidigt hela tiden pressa undan kroppens signaler på att den inte pallar med är ett recept på katastrof. Den katastrof vi nu befinner oss i. Hade Niklas varit mer självisk hade han lyssnat mer på kroppen, och då hade vi kanske kunnat undvika detta. Eller åtminstone begränsat omfattningen av det. Men när jag kom in i hans liv blev jag nr 1. Han har alltid satt mig och mitt välmående framför sitt eget. Sen kom Iggy, då blev såklart han nummer 1. Och nu har vi Tintan också, vilket innebär att det är tre personer före på prioriteringslistan, innan Niklas börjar tänka på sig själv. För så funkar han. Det är en av hans stora tillgångar - och en av hans stora nackdelar. Hade han inte varit lika omhändertagande och osjälvisk skulle han satt sitt eget välmående först, och då skulle den här utmattningen förmodligen inte hunnit bli lika genomsyrande som den nu tyvärr har blivit. För att ta sig ur en utmattning krävs det dessutom att den som är utmattad tänker själviskt i mångt och mycket. Att hen sätter sitt eget välmående först för att ha en chans att bli bra. Lyssnar på kroppen, och orkar den inte - så är det nej. Eftersom Niklas i grunden är så osjälvisk/omhändertagande (tror att det i kombination med att vara högpresterande nog är något som många som blir utmattade kan känna igen sig i) är detta extremt svårt. Han ska gå emot hela sin personlighet för att kunna läka. Men det är så svårt, att han gång på gång faller tillbaka i sina invanda mönster och sätter sig själv sist. Vilket resulterar i bakslag. Vilket resulterar i orkeslöshet och depression. Vilket resulterar i att det han inte orkar med läggs på mig. Och på våra familjer som hjälper oss. Vilket innebär ännu mer ångest, då det sista en osjälvisk och omhändertagande person vill är såklart att lägga tyngre bördor på andra. Så det är en svår situation, både att befinna sig i och att ta sig ur. Och just detta att se mindre fina sidor av ens personlighet (tvingas) komma fram som man knappt visste att man hade - samtidigt som det man tyckte om hos sig själv vittrar bort är enormt kämpigt. Och det är ju heller inte så att Niklas inte ser situationen för vad den är. Han är (mycket väl) medveten om hur negativt han just nu påverkar många omkring sig. De han älskar mest. Vilket också är så svårt, och så sorgligt. Så svårt att hantera. Och just eftersom det ÄR så svårt att hantera, har han också i sina mörkaste stunder tänkt tankar om att vi kanske skulle ha det bättre utan honom. Jag säger inte att han funderat på självmord, men tankar om att mitt och barnens liv skulle vara bättre om man plockade bort honom från ekvationen har funnits. Och finns, på riktigt dåligt dagar. Han lyckas alltid resonera sig tillbaka till att så inte är fallet (SÅKLART att det inte är bättre utan honom! ❣️), men eftersom de tankarna ändå finns där blir det väldigt, väldigt dåligt om utomstående helt plötsligt delar dem. Det är en (direkt) livsfarlig väg att gå, och det är en stor del av varför vi inte kommer dela med oss av detta mer. För att förstå vår situation går såklart inte. Inte för någon, som inte är jag eller Niklas. Och det får vi ha respekt för. Men vi vill också vädja till er som läser att även om ni ser er som förstående och icke dömande mänskor så finns det alltid, alltid, ALLTID ytterligare ett eller ett par lager av löken ni inte har insyn i och tillgång till. Och utan de lagren GÅR det inte att förstå till fullo. Och därför blir det också omöjligt att komma med råd. ❤️ Men vi kommer fixa detta. Inget snack om saken. ❣️ Niklas är den finaste mänska jag träffat och den jag vill leva mitt liv med. Just nu är det bökigt å stökigt, men så kommer det inte alltid att vara. Hade han INTE varit värd att kämpa för, så hade jag inte gjort det. Men nu är han det, så då gör jag det. Plättlätt logik, egentligen. ❤️
