Hej hej, kommer ni ihåg mig? 👋🏻 Jag har tagit det här med pausandet på allvar och mår nu SÅ MYCKET BÄTTRE. ❣️ Jag har tagit det så lugnt jag bara kunnat, och det har gett resultat - vilket säger en del om att jag (såklart) måste fortsätta att ta det mycket, mycket lugnt. Men mår som sagt enormt mycket bättre. Det är som om jag fått ett annat huvud. Gröten/dimman är borta, och även kroppen känns annorlunda. Kolsyran i blodet har ebbat ut. Det här dök upp på min mobil i måndags. 👆🏻 Att jag "bara" hade 2,5 h/dag i skärmtid förra veckan (när jag inledde min paus) är nästintill obegripligt. Den brukar ligga på mellan 4 och 6 timmar per dag. Och visst - jag gör mycket jobb på mobilen MEN ÄNDÅ. Det säger ju sig självt att det inte är bra för hjärnan (särskilt inte en redan TOKTRÖTT sådan) att spendera nästintill en hel arbetsdag grejandes på en minimal skärm. Så det är helt klart ett av de problem (som gör att jag mår dåligt) - och att permanent minska skärmtiden är därför ett måste. Något annat som bidragit till att jag mår bättre nu är att JAG RÖR PÅ MIG. Jag kommer ut, får ljus och syre. Har som mål att gå 7000 steg per dag, något jag som synes ovan har lyckats med både förra veckan och denna. 💪🏻 Jämför man med september går jag dubbelt så mycket per dag nu. Och egentligen har det inte varit svårt alls att få till, när jag prioriterat om. Prioriterat rätt. Jag har så länge resonerat att jag "inte hinner" saker som att äta lunch eller promenera - för jobbet måste ju göras. Men nu känner jag tvärtom: promenaden måste göras, och hinner jag sen inte jobbet så får det vara så. Det finns bara en Vanja, och går hon under så skiter sig SÅ JÄVLA MYCKET. Det går inte. Men (den långsiktiga) lösningen på mitt mående är såklart inte att ta en paus. Det är att göra en förändring. Eftersom familjelivet med allt vad det innebär hänger i princip enbart på mig, så MÅSTE jag jobba mindre - om det ska finnas någon energi kvar. Men eftersom även det ekonomiska hänger på mig är det inte helt lätt. Men förra veckan satte jag mig ner och räknade. På vad vi behöver få in tom årsskiftet för att klara två löner och våra omkostnader. Jag kom fram till en siffra - och räknade på vad de jobb jag bokat fram tills dess skulle ge. Insåg att jag med råge kom över den siffran som var målet (för att vi ska få in det vi behöver), och började BOKA AV. Tacka nej. Att samla pengar på hög just nu - kontra att jag ska frigöra tid och må bra och H Å L L A - känns som helt fel prioritering. Vi har inga dyra renoveringskostnader längre, utan behöver kunna betala mat och hyra. Så då är det de pengarna vi behöver få in. Eventuellt överflöd känns oviktigt (min hälsa är viktigare), och att jag nu bokat av och tackat nej till en massa jobbmöjligheter känns alltigenom rätt och bra. Tryggheten i att det kommer flera jobb sitter djupt rotad i min entreprenörsryggmärg. Förhoppningen är också att Niklas ska bli antagen till Bragéekliniken för ME-behandling efter nyår, och då borde vi rimligtvis få sjukpenning igen. Det vore ju vansinne annars. Får vi det lättar den ekonomiska pressen på mig 50% i ett nafs. Så vi får hålla tummarna för det. Jag känner också att jag måste göra färre jobb av den anledningen att min hjärna är så sliten nu, att den inte klarar så mycket. Mina arbetsdagar består dessutom av så extremt många olika moment (jag gör aldrig en sak en längre stund, mina dagar är snarare fyllda av 50 olika "mindre" saker), vilket inte heller känns optimalt. Men missförstå mig rätt; jag vill inte byta jobb. Att jag kan vara flexibel och bestämma själv över tid och arbetsinsats är räddningen för vår familj i den sits vi är i. Jag behöver dock begränsa min insats, och såklart allra helst enbart behöva jobba för att täcka en lön, istället för två. Men. Nog om mig. Vad har hänt annars då, under denna paus? Tintan har varit hemma krasslig, och för att roa henne (och underlätta för mig själv 👹) introducerade jag henne för "Frost". Som hon under sina sjukdagar såg cirkus 827354 gånger. Så man kan lugnt säga att den filmen var en H I T. Härligt tycker jag, som ÄLSKAR den. 😊 Nu är hon dock tillbaka på banan, något vi firat med en gigantisk chokladboll - och tofs! Iggy och Niklas är i Portugal, så de ser vi mest på Facetime just nu. Niklas familj har ju både ett (uthyrnings)hus och ett hotell i Portugallien, så hela familjen är där för att reda ut lite företagsgrejer. Att driva business inom turism har inte direkt varit lätt det här året, men Niklas brorsa John som driver Surfers Lodge Peniche har gjort ett kalasjobb och lyckats överleva, trots extremt svåra omständigheter. 🙏🏻 Jag kommer fortsätta att ta det lugnt och känna efter. Jobba lagom, äta bra mat och komma ut på promenad varje dag. Köra Rimlig Träning (en sån räddare i nöden! 🧡) och sätta mig själv i första rummet så mycket det går. Så ska det nog bli bra det här. Ha en fin fredag!
