Tack fina fina snälla ni. 💐 Tack för alla hjärtan, tack för alla snälla kommentarer på sistone. På grund av hur det sett ut för oss de senaste åren kämpar jag rätt rejält med min digitala närvaro. Sen länge får jag tyvärr ganska kraftiga ångestpåslag av att öppna datorn. Absolut värst är att gå in på bloggen och klicka på "uppdatera kommentarer"-knappen. Sorgligt till tusen, det här är ju den plats jag älskat mest under ett decennium, och den där knappen har varit det roligaste jag vet. Det är ju via den som jag fått prata med er. 🫶🏻 Ville därför bara tacka er som går in här och lämnar snälla spår, det gör det så mycket lättare för mig att klicka på den där knappen. Att kommentarer som den här:Sluta upp med vad du gör och skäms. Du är inte klok jö va fan är ditt fel😭😭😭 lev på din mans mammas rikedomar o stäng ner din blogg😭...får blandas upp med sånt som mitt kommentarsfält brukade bestå av till 100% betyder a l l t. 🙏🏻 ❣️ Jag kommer fortsatt inte att släppa igenom sånt som enbart skrivs för att såra. Vissa bloggare gör det, jag antar att det blir en del av kommersen. Att läsare går in för att kika i kommentarsfältet nästan lika mycket som för att läsa de faktiska inläggen. Jag pallar dock inte med att ha den typen av energi härinne. Hoppas ni håller med.Jaja. Såhär är läget nu, men förhoppningsvis inte för alltid. Vill som ni vet inte fokusera för mycket på livets bök å stök så kommer inte ta upp det här igen. Men ville bara att ni skulle veta hur mycket era fina kommentarer betyder just nu. Tack tack tack. ❤️
