Vad KUL att matinlägget blev så uppskattat - och TACK för alla grymma tips ni kom med! 🙏🏻🥳 Nu blir det dock måendetankar här i bloggen. Något slog mig nämligen för ett par veckor sen: Jag har slutat vara beroende av öronproppar. ❣️ Låter kanske konstigt, men jag har alltså LEVT med öronproppar konstant instoppade i ganska många år nu. Det har varit lite av ett survival hack.Det började såklart med att jag fick små barn som vaknade på nätterna. Men sen började jag använda öronpropparna mer och mer, allt eftersom jag blev tröttare och tröttare - och mer och mer ljudkänslig. Ljudkänslighet är ju ett väldigt vanligt tecken på att systemet är skört, och som ni vet har jag varit ganska skör ganska länge. Det har gått upp och ner - men sen rätt många år tillbaka har skörheten nog ändå utgjort en ganska stor del av min grund. Och just öronpropparna har hjälpt mig så himla mycket. De har fungerat både som en härlig ljuddämpare, men också lite som en sköld mot egentligen det mesta. Gett mig känslan av att vara inuti mig själv, och där har jag liksom inte känt mig lika skör. Låter kanske tokflummigt, men så har jag upplevt det.Öronpropparnas hjälp fick därför utökas mer och mer (låter som om jag pratar om något annat typ av beroende här nu 😂), och ganska länge bar jag dem nästan dygnet runt. Ibland tog jag ur dem mitt på dagen, när jag var hemma själv och jobbade. Men annars satt de i. Som en vaddering. Runt både kropp och hjärna. Men i våras började jag plocka ut dem på morgnarna. Och det kändes bra. Inte lika skört. Sen utökade jag och försökte ta bort dem på nätterna. Inte för att det på något vis är dåligt att sova med öronproppar, mest för att de gör mig lite öm och det är skönare att slippa den känslan. Och hurra - det har funkat! ✨Sen i somras sover jag knappt alls med öronproppar längre. Och känner noll behov av dem på dagen. Om jag inte är på typ Leos Lekland med kidsen. 🤪 Och egentligen handlar väl det här inlägget inte så mycket om öronproppsanvändning, som om mitt allmänna mående. För även om jag fortfarande är helt klart ljudkänslig (garderar mig ALLTID med ett finger i örat när diskantiga, hårda ljud är på g - typ hissdörrar som öppnas/stängs), så är detta ett sundhetstecken. Och dessutom ett tecken på att jag har större barn nu. Som inte vaknar tusen gånger varje natt och behöver rattas med. Vilket innebär att jag får mer sömn. Och i vår familj vet vi vikten av sömn, och vad tillräcklig sådan innebär för ens mående. 💘Så för ett tag sen slog det mig att jag inte är lika skör. Och det känns fint. Missförstå mig rätt här nu - jag menar inte att jag varit trasig på något sätt den senaste tiden (även om jag SÅKLART är tilltufsad av det senaste decenniets sjukdomar och allmänna konstanta rattande 🤪), tvärtom har jag varit väldigt glad och mått BRA det senaste året. Fokuserat på att göra det JAG vill göra i och med att bygga WoA, investerat i min kropp och hälsa genom min Rimliga Träning och mina löparturer. Sett till att fylla på mig med energi i form av att träffa vänner och göra saker FÖR MIN SKULL med jämna mellanrum. Men jag känner att jag börjar återfå min grundstabilitet. Den som rycks ifrån en när man blir konstant väckt och alltid är den som behöver lösafixarattagrejadona - utan att kunna få avlastning av en partner. Och det känns så BRA. 💞Jag har till och med börjat läsa. 📚 Har lagt undan mobilen vid läggdags, och LÄST istället. Något ni vet att jag kämpat med så länge. Och har lyckats med lite halvt om halvt. Men nu tror jag tamejtusan att jag fått in vanan. Ser FRAM emot att läsa, istället för att slöscrolla och "vakna upp" efter 45 minuter och inte komma ihåg vad jag sett över huvud taget. Just nu läser jag "Untamed" av Glennon Doyle. Det är en slags hybrid mellan roman och självutveckling skulle jag säga, med mycket fokus på att uppmärksamma och lära sig skala av inlärda beteenden man som kvinna blivit itutad i tidig ålder - och som kan fortsätta att hämma en för resten av livet. En fras ur boken som satt sig hos mig är:"I lost myself when I learned how to please."Mycket igenkänning för min del i det. Jag läser en bråkdel av så mycket som jag brukade läsa innan (läs: Före Barn och allmänt sjukdomskaos), det blir kanske några sidor per kväll. Men jag läser. Och älskar det! Har alltid älskat det, men som ganska många saker man VET att man mår bra av så är de lite kämpiga att få till. I alla fall för mig. Typ träna, äta sånt jag mår bra av, läsa. Det är enklare att underkasta sig Minsta Motståndets Lag liksom, och slinka in på sånt som kräver minimalt med engagemang.Men jag känner att jag jobbat mig tillbaka på flera fronter nu. Jag äter. Jag tränar. Jag läser. Jag jobbar med det jag tror på och som utvecklar mig. Jag ser till att träffa vänner. Och jag tror att allt ovan egentligen möjliggörs till stor del av att jag har mer ork. Jag har större barn som inte vaknar jämt, och som heller inte kräver lika mycket på dagtid. Jag får sova. Jag behöver inte längre mina öronproppar. ❣️
