Eftersom det var så många frågor i frågestunden som rörde Niklas sömn får de nu ett eget inlägg tänker jag. Ska försöka svara så gott jag kan. ❤️ Har Niklas alltid haft svårigheter med sömnen? Har ni lyckats identifiera orsaken till hans insomni? Hjälper sömntabletter? Han har alltid haft det lite småbökigt men när vi träffades för 14 år sen började det bli värre. Sen har det sakta men säkert blivit sämre för varje år, och de sista fyra åren har det varit riktigt illa - förmodligen för att förra läggan var så lyhörd vilket orsakade många onödiga uppvak. Vi vet inte exakt vad insomnin beror på, men det är en blandning av fysiska och psykiska faktorer som spelar in. För att Niklas ens ska ha en chans att sova måste basprylarna funka hundraprocentigt: tyst, svalt, mörkt och rätt mjukhet på sängen. Utöver det ska psyket vara på rätt plats (inga tankar som snurrar runt). Sömntabletter är (för oss) ingen långsiktig lösning. Niklas var i princip beroende av tabletter i två år, och när han slutade med dem var sömnen ännu mer uppfuckad än innan han började med medicin. Tabletterna knockar en, men tar inte tag i roten till problemet, vilket innebär att problemet kvarstår och bara blir sämre eftersom det inte tas om hand. Så har det varit för oss i alla fall, men jag har respekt för att sömntabletter kan funka väldigt bra för andra. Det som funkar absolut bäst för Niklas och många andra är KBT. Att man ser över sin "sömnhygien" (mindfulness, nedvarvning, självklart ingen mobil i sängen, inte läsa mail efter kl 18 och allt annat som kan få tankarna att snurra, samt att förutsättningarna i sovrummet rent fysiskt är optimala) och sen att vara stenhård med rutiner och antal sovtimmar. Niklas går upp och går och lägger sig samma tid varje dag, oavsett om det är nyårsafton eller måndag. Sömnrestriktion är också viktigt, alltså att aldrig sova för mycket - det måste finnas stor trötthet i kroppen när det börjar närma sig läggdags. Sista timmarna varje kväll kämpar Niklas som ett djur för att ens hålla sig vaken (ofta får han ställa sig upp för att tvinga sig att hålla sig vaken), när han går och lägger sig måste han vara så trött att han i princip faller omkull. Bara då har han en chans att få den skjuts in i sömnen som han behöver. Tyvärr har han stora problem med uppvak, vilket gör att han sällan kommer ner i djupsömn eftersom sömncyklerna blir för korta. Utan djupsömn får hjärnan inte den omstart som krävs, och nästa dag blir då mer en förlängning av dagen innan än att det blir ett avbrott under natten. Går det flera dagar utan djupsömn blir det väldigt väldigt jobbigt, eftersom det går att likställa med att vara vaken i flera dygn i sträck. Då händer det en massa bökiga grejer i psyket som är väldigt stökiga. 💔 Dessutom ligger det fortfarande kvar utmattningssymptom och spökar, vilket komplicerar allt ytterligare. När man är utmattad (Niklas gick in i väggen förra sommaren som ett resultat av insomnin) ska man ju inte pusha sig, men att pusha sig igenom saker gör man konstant med insomni. Att därför pusha "lagom" är extremt svårt. Avvägningen kring vad som är okej (göra grejer trots låg energi pga insomnin) kontra det som inte är okej (göra grejer trots låg energi pga utmattning) är väldigt krånglig. Innan vi hade barn var Niklas sömnbesvär lättare att ha å göra med, eftersom det var lättare för honom att återhämta sig. Utan barn kan man fokusera på sig själv så ofta man vill och behöver. Med barn måste man göra saker - även om man inte orkar. Och det är en svår kombo med insomni, vilket gjort att det blivit tuffare sen vi blev föräldrar. När väggar och golv är fixade i Niklas rum monterar vi upp vattensängen (den enda typ av säng han kan sova i då den blir lagom mjuk och har rätt temperatur), sen ska han gå en sömnskola igen (KBT) för att fräscha upp kunskaperna. Bra att göra med jämna mellanrum. Sömnskolor går numera på frikort vilket gör att det inte är lika svindyrt som tidigare, tips till er andra som också sover dåligt eller har partners som gör det. Hur påverkas barnen av Niklas sömnproblem? Tintan är för liten för att märka av något, utöver att hon är mer med mig än med Niklas. Iggy märker det på så vis att vi då och då ber honom att dämpa ljudnivån osv för att pappa är trött och inte orkar med höga ljud. Och att Niklas inte orkar leka med honom så ofta som båda skulle vilja. Men allt är ju relativt; hade Niklas mått bra hade han lekt konstant tror jag - för han älskar verkligen att göra saker och är rastlöst lagd. Så även om han är trött och inte orkar lika mycket som om han vore "frisk" så gör han ändå väldigt mycket saker med kidsen. Och han försöker hitta sånt som funkar även fast han är trött. Att spela tevespel, till exempel. Det gör han och Iggy ganska mycket. Det funkar rätt bra trots att man är trött. tror att det finns föräldrar som har dubbelt så mycket energi, men ändå leker hälften så mycket med sina ungar. Så det är inget de lider av. Sen tror och hoppas jag att Iggy och Tintan blir mer empatiska av det här. Att de förstår vikten av att ta hänsyn till andra mänskor i deras närhet. ❤️ Jag undrar hur det är med DIN sömn? Eftersom du får ta ett stort ansvar med barnen och nätter. Jag tycker själv att det är tungt vissa perioder och då är vi två som delar nätter och mornar. Det kom också in en del frågor om hur jag hanterar att leva med någon som har insomni, och vissa av er förstår inte ur jag "står ut". Och visst kan jag tidvis tycka att det är SKITPISSIGT att vi behöver ha det här ständigt pågående kriget i vår vardag. Med jämna mellanrum blir jag så förbenat trött på det och tänker på hur det skulle vara att ha en partner som sov normalt och hade energi. När någon mår dåligt så ofta blir det ju tyvärr också så att ens förståelse och empati mattas av en smula. Och eftersom jag också är trött och sliten händer det att jag mer blir irriterad än empatisk när det blir många dåliga dagar i rad. Jag gör så gott jag kan, men jag orkar inte heller vara så stöttande som jag önskar alla dagar. Tyvärr. Men. Faktum är att jag älskar Niklas. INNERLIGT. Han är världens bästa person, och det är viktigt att komma ihåg att insomnin inte är hans fel. Han skulle ge ALLT för att den skulle upphöra, och han gör också ALLT för att försöka få bukt med den. Han kämpar dagligen med att forska och testa för att komma vidare och hitta nycklar - trots noll energi och konstanta bakslag. JAG förstår inte hur HAN orkar. Niklas är min 10 av 10. Han är fantastisk på alla plan. Med insomnin får han väl 9 av 10 då 😜, och det är såklart därför det är "värt det" för mig. Hade jag känt att vårt förhållande var 4 av 10, då hade jag sökt mig vidare för länge sen. Men jag kämpar ju vidare för att det ÄR VÄRT att kämpa för. Och sen tror jag att även om jag hade haft en partner som sov och hade bra med energi i princip jämt - så hade vi haft något annat krig att behöva utkämpa. För så är det, alla har vi nåt att brottas med. Kanske är det inte ett stort problem, men hundra små? Jag och Niklas har bara ett problem (yes, så är det - i princip allt annat i vår relation är fantastiskt), och det är insomnin. Lyxigt på så sätt att allt annat funkar så himla bra, och pissigt på så sätt att insomnin såklart påverkar allt det där som funkar så himla bra. Men det innebär också att när (ja, NÄR) vi får bukt med den, så kommer vi ha det sådär fantastiskt som vi förtjänar. Och det är värt att kämpa för. ❤️ Här kan ni läsa ytterligare ett inlägg om hur jag ser på det här med Niklas sömn.
