Okej hörrni. Ska vi försöka ge oss på det här inlägget om livets berg- och dalbana som jag bluddrat om i en vecka snart? 😂 Kommer så mycket annat i vägen hela tiden - handfat, missförstånd osv. 😜 Hursom - det jag ville säga var att livet just nu är väldigt mycket upp och ner. Det är inte sällan dagarna börjar med gråt (min), men styr upp sig allteftersom för att sen sluta riktigt bra. Och det är väl kanske så när det är kämpigt; det är liksom som allra kämpigast just på morgonen. Måste bli bättre på att komma ihåg att det nästan alltid blir bra dagar ändå, trots att en del får dåliga starter. Ett typexempel var i torsdags. Nationaldag, magiskt väder och ledigt från föris. En sån där dag då man liksom så gärna VILL ska bli bra. För sin egen skull, för sina barns skull. Niklas mådde dock uselt och jag insåg att det skulle bli ännu en dag för mig - ensam med kidsen, förtvivlat försökandes tillfredsställa bådas behov (inte lätt då de vill helt olika saker). Blev såklart inte bättre av att jag dessutom var sjuk och trött. Energin låg på minus. Då blev jag bara så matt, och TRÖTTPÅALLTIHOPA. Ibland känns liksom hela situationen så hopplös. Jag saknar vårt liv, jag saknar Niklas. Jag blir trött å less på att ratta och jag blir trött å less på att vara rädd för att jag eller kidsen gör något som stressar Niklas. Så jag grät. Och grät. Och Niklas kände sig såklart usel och otillräcklig och värdelös. Men hade inget annat alternativ än att fortsätta ta det lugnt och vara för sig själv, så han gick ut och jag var kvar i lyan. Och grät. Men sen gaskade jag upp mig, tänkte att jag fick göra det bästa av situationen. Packade ihop ungarna, gick till Urban Deli och köpte Iggys favorityoghurt. Gick till ett annat café och köpte goda mackor och en kaffe. Slank till en närliggande park med plaskis och dukade upp en picknickfrulle. Och hade skitmysigt. Båda kidsen var glada å nöjda, och jag hade det gott. Humöret hade vänt, dagen hade vänt. Precis när jag fått på Iggy badbrallor så att han kunde börja plaska, ringde min brorsa och undrade om vi ville hänga på ut till Kaanans (otroligt fina!) badplats. Han kunde komma och hämta oss (ligger lite otillgängligt till om man inte har bil). Jag (som skickat 23 sms till Iggys kompisar och övriga mänskor för att kolla om de kanske ville hänga med oss - men alla var redan ute på lantställen/på Kolmården/etc osv busy busy) blev SÅ glad - och SÅ tacksam. En timma senare plaskade Iggy istället vid Kaananbadets strand med mormor och kusiner. Det åts pankisar till lunch, glarre till efterrätt, det lektes och badades och Tintan blev gosad och underhållen av min brors familj. Det blev en magisk dag, helt enkelt. Pankislurren! 😋 La mama körde på kycklingsallad. Nom nom! 👌🏻 Efter en hel dags badande och lekande och glassätande åkte vi tillbaka till stan och lekte vidare i en park. Vädret var för ljuvligt för att gå in. Niklas slöt upp, och vi haffade... ...mat från Max och åt vid ett bord i lekparken. Glada barn, glad mamma och en Niklas som mådde helt okej. Blev då påmind om att vi fortfarande har en massa fina stunder ihop som familj, och trots att det vissa dagar känns SÅ kämpigt och SÅ tråkigt att det just nu inte är som det brukar - så blir det faktiskt rätt bra ändå ganska ofta. 🧡
