I går var en så himla mysig dag. 👆🏻 Vårkänslor, sol och framförallt - ett bra mående. Vi hade en jättefin dag, gjorde sånt som folk gör mest. Skrotade runt på stan, haffade lite kläder till kidsen, åt lunch. Sånt som andra mänskor gör hela tiden, sånt som andra tar för givet. För oss är det en lyx. I dag fick vi betala priset för gårdagens bekymmersfria häng, känns det som. En usel natt, kanske i kombination med att vi gjorde för mycket (?) i går innebar att måendet i dag var på minus 100. Vi blir så uppgivna. Ännu en dag att bara ta sig igenom. Ännu en dag att rattafixadona, snarare än att leva. Vill inte skriva för mycket om det här eller gå in så detaljerat på allt, det är svårt när vi är mitt uppe i det av en massa olika anledningar. Vill inte ge Niklas mer dåligt samvete än han redan har (helt oförtjänt såklart ❤️). Men behöver ventilera en liten, liten smula. Har egentligen inte haft en så dålig dag. Vi tog oss ut och käkade frulle, jag gick en långprommis med sovande Tinta i vagnen. Eftermiddagen blev dock inte så härlig. Styrde upp en playdate med en kompis till Iggy (vars mamma är min kompis - win win) och tänkte att det skulle bli kul för alla + ge Niklas välbehövlig tid själv hemma, men det blev bara pannkaka. Sur unge som inte ville göra något, ingen möjlighet att prata med min kompis, arg bebis i vagnen. Till slut fick vi gå hem, och känslan av att Inte Räcka Till genomsyrade hela mig. Som den så ofta gör, tyvärr. Känner att jag spenderar mycket av min tid med att försöka göra alla till lags, vilket med (lite för) jämna mellanrum resulterar i den direkta motsatsen. Skriver inte det här inlägget för att få hurrarop eller förslag på lösningar. Skriver det mest för att få böla, inser jag. K L A G A. Nu ska det bli skönt att den här dagen snart är över.
