Måndagshej på er. 👋🏻 Vi mullade runt i spenaten även denna helg, men tänker att jag inte ska lägga upp de bilderna här i bloggen får då ser typ alla inlägg likadana ut (iom att jag gör så pass få för tillfället 🙈). Så om ni vill se dem får ni slinka in på min Instagram. Där finns de. 🌳 Men på tal om få inlägg atm: jag mår mycket, mycket bättre. Min kalender är ett skämt, om man jämför med hur den brukar se ut. Istället för FULLKLOTTRAD, så är den luftig deluxe. Något som helt klart avspeglar sig i min hälsa. Nu har det gått tre hela veckor sen jag hade ett illamående- eller ont i magenanfall. Tidigare kom de var eller varannan dag, och jag mådde så dåligt att det enda jag kunde göra var att lägga mig ner på sängen och försöka andas igenom dem. Men som sagt, i dag är det hela tre veckor sen jag senast behövde ta mig igenom ett sånt. Måste ju vara ett bra tecken. 🧡 Kämpar dock med något annat just nu. Min lilla Tinta. Som för tillfället är väldigt arg, väldigt ofta. Jag misstänker att det har att göra med det där att hon nu pratar fantastiskt bra och klarar det mesta med glans - och samtidigt måste lära sig att begränsa sig. Krocken ett barn upplever när hen liksom ÄNTLIGEN blivit superkapabel - och så säger mamma "stopp" med jämna mellanrum - är såklart inte lätt. Så just nu är det bråk om det mesta. Klä på sig, klä av sig, gå till föris, gå hem från föris, äta, leka - ja, typ allt. Häromdagen sa jag "Ska vi försöka lova varandra att komma igenom en hel dag utan att bråka?" och fick flashbacks till ungefär samma tidsperiod med Iggy. Minns att jag körde den med honom också; att vi skulle kämpa för att ta oss igenom EN HEL DAG utan bråk. Men att det var sällan vi lyckades. 😅 Men men. Jag känner mig trygg med att det är en fas, och något nödvändigt att gå igenom. Försöker vara smart och pick my battles. Det är så många bara, så även om jag fokuserar på de viktigaste så blir det en hel del bråk och bök och ledsna miner. 😬 Och tyvärr är mitt tålamod helt klart sämre nu än det var med Iggy. Och med Iggy var vi i mycket större utsträckning också två som kunde ta fajterna. Att vara sliten i grunden och hantera tvåårstrotsen är såklart bökigt. Ljud- och stresskänsligheten är så enormt mycket större än den var för några år sen (vet knappt om den existerade då om jag ska vara ärlig?), och det gör att jag har mindre ork för lock och pock (som oftast funkar bäst) och därför blir det mycket mer bråk den här tvåårsomgången. Något som är positivt med det är ändå, att när vi är mitt uppe i de här bråken känner jag hur självklart det är att vi aldrig skulle orka med flera barn. För det är något jag tänker på ibland, det här med att jag knappt visste om jag ens VILLE HA barn fram tills jag var 35 - medan jag några år in i barnlivet verkligen ville ha fler om möjligt. Tycker det känns så mysigt med stora familjer, och i ett annat liv skulle jag nog gärna försökt mig på en trea. Men i det här livet skulle en eventuell trea bli det där som knäcker kamelens rygg. Så det är inget alternativ. Och inget jag går sunt och sörjer, det är inte så jag menar. Bara att tanken finns där ibland, och då kan det faktiskt vara skönt att känna att nej - det skulle inte bli bra. Lite stolt över både mig och Tintan just i dag dock, då vi faktiskt lyckades vända bråkandet. Efter bråk om att gå upp, om att borsta tänderna, om att byta blöja och om att klä på sig - så satte jag mig ner framför henne och tvingade (yes, det var INTE lätt, KOKADE inombords 🤪) fram ett leende och sa: "Men Tintan, vi blir ju båda så arga och ledsna av allt det här bråket - ska vi inte försöka vända den här dagen nu? Både du och jag slutar bråka, så säger vi förlåt och blir glada. Då känns det mycket bättre i magen." Och det funkade. Efter några sekunders eftertanke vågade även hon sig på ett leende, och på två sekunder blev vi kompisar och både påklädning av ytterkläder och promenixen till föris gick som smort. 🙏🏻 Får se om samma trix funkar igen nästa gång (som troligtvis blir redan i eftermiddag när jag ska hämta på föris 😬). Avslutar med att bjussa på denna bild som ni kan jämföra med den ovan, och se mig gå från fräsig inspobrutta till 6-månadersgravid blunddocka. 💁🏼♀️ #LetsKeepItReal
