Hej hörrni. Sorryborry för skralt med inlägg. Har kopplat av och ur. Låtit livet gå före. I dag har jag till exempel ÄNTLIGEN gått och tagit mitt cellprov. Så enormt viktigt och en gratis LIVFÖRSÄKRING, men som hela tiden fått stryka på foten pga att annat har fått gå före. Men i dag så! 💪🏻✨ Ni har väl varit och tagit era? V I K T I G T. På riktigt. ❤️ Niklas har varit helt utslagen efter påsken, och vi inser nu att han måste vila mycket, mycket mer. (Märkligt med leende bild kanske, men dessa parkpics från förra veckan får illustrera inlägget.) Han mådde toppen på påskafton, och vi hade en superhärlig dag och kväll. Han kunde liksom...vara sig själv. Dagen efter var han ett vrak. Knappt aldrig sett honom så trött, så utslagen. Så nu tar vi ett nytt grepp om den här utmattningen och tänker att vi måste göra mer. Eller egentligen - mindre. Ljusglimtar: goda unge nr ett! 😍 Goda unge nr två! 😍 Det är två delar som inte funkar: sömnen och utmattningen. Vi har ju tidigare varit och fingrat en hel del på att kosten skulle påverka (vilket den GÖR, men kanske inte i så hög grad som vi trott), men vi får nog inse att det framförallt är utmattningen som spökar och skiter till Niklas mående. För även om han sovit okej, så kan måendet vara uselt. Och det är ofta kopplat till att han mått okej - och då fått energi att ex jobba/vara social etc. Dagen efter kommer baksmällan. Och tittar vi bakåt har vi nog inte varit så bra på att låta Niklas återhämta sig som vi kanske trott. Det är ju SVÅRT, särskilt med barn när det liksom alltidalltidalltid finns något som måste göras. Jag KAN ju inte göra allt, och Niklas tycker såklart det är toksvårt att låta mig dra ett så stort lass hela tiden. Så han hoppar in och gör det han kan när han kan, men det är inte så bra. Han blir bara sämre, eftersom han inte får nog med återhämtning. Det verkar vara en klassiker bland utbrända, det här med att göra för mycket när man väl mår okej/bra. Då VILL man ju göra grejer. Men det ska man nog inte. Sen är det extra svårt pga insomnin. Är mattheten i kroppen "bara" fysisk trötthet (då det borde vara mer okej att göra i alla fall en del prylar), eller är det utbrändheten (då man inte ska göra ngt alls)? Så svårt att veta vad som är okej att göra, och vad som liksom blir för mycket. Men efter den här påsken som var SÅ bra och sen SÅ jobbig inser vi att vi måste ta ett nytt grepp om det här. För jag orkar inte så mycket mer snart, jag heller. Och om Niklas ska stiga tillbaka ännu mer finns det risk för att även jag kraschar, om det innebär att jag måste ta på mig ännu mer. Och det går inte. Så nu har vi fått kontakt med en expert på utbrända (TACK Karin, äntligen lyssnar vi på dig 🙏🏻), i morgon träffar vi en tjej som vi förmodligen kommer anställa några dagar i veckan för att hjälpa oss så att det som måste göras hinner göras (utan att jag brakar ihop) och så ska vi ta det lugnare på alla plan. Få Niklas rum målat ASAP (vi skiter i hyresvärden och gör det själva) så vi kan montera ihop vattensängen och få bättre sömn på plats. Fortsättning följer. ❤️
