Fick en kommentar angående det här med att flytta med barn; att även om det är underbart för oss vuxna att någon annan packar, flyttar å packar upp - så är det såklart viktigt att engagera kiddot i flytten så att omställningen inte blir märklig. Jättebra poäng, och något vi har tänkt på. Skriver därför ett inlägg om det, kanske att någon av er också är i flyttartagen, så kan vi tipsa varandra om hur det här med att byta hem ska bli så bra som möjligt för våra kids. 💘 Hittills har vi engagerat Iggy (Tintan är så liten, hon kommer inte påverkas så mycket) på så sätt att han varit med varje gång vi besökt vindslyan. Vi har pratat om vilket rum som ska bli hans. Iggy kommer också få vara med och bestämma hur det ska se ut såklart, och högst upp på önskelistan står en våningssäng (det är hans dröm ✨). Så vi har satt Henke och Zandra på att rita upp en tokfin våningssäng (kommer behöva platsbyggas pga snedtak), och Iggy kommer få vara med och utforma den. Något som varit väääldigt viktigt är att han vill ha BÅDE en stege OCH ett rep att kunna klättra upp till överslafen på. Så det ska vi kirra. 😂👍🏻 Han ska också få packa en låda med sina saker, som han får packa upp i sitt rum sen när vi flyttar. Såklart blir det superlurigt om man bara byter hem från en dag till en annan, utan att han fått vara med och delta i processen. Känns psykologiskt viktigt att han får delta på alla plan. När vi flyttade från vår gamla lya till den vi bor i nu minns jag att han ville sitta mycket i sin vagn de första dagarna, inomhus alltså. Det var hans trygga plats som han kände igen i den nya läggan. Då var han drygt ett år och förstod inte så mycket. Mer än att han var någon annanstans än han brukade vara. Känns som en svårare ålder att flytta i - nu är han ju fem och förstår allt. I dag minns han inte vår gamla lägenhet. Precis som att Tintan inte kommer minnas den vi bor i nu. Så konstigt på något sätt. 💘 Hojta om ni har andra tips på hur man kan flytta med barn så att de känner sig så trygga och delaktiga som möjligt. ✨
