Till dig som behöver höra det här i dag: Du är inte din känsla. Du behöver inte agera på din känsla. Öva istället på att vara i den. Surfa på den som en våg. Kom ihåg att den når sin peak - för att sen ebba ut. Då landar du mjukt i bruset av vitvattnet. 🌊Vi har känslor - mestadels negativa - som ett sätt att överleva. 9 grundkänslor, sägs det. Medfödda - oavsett var i världen vi föds:Rädsla/OroLedsen/SorgIlskaNyfikenhet/IntresseAvsky/FöraktÄckel/AvsmakGlädje/KärlekFörvåning/ÖverraskadSkam...resten av det vi känner är en sammansättning av ovan. Intressant ändå tycker jag, att tänka på att vi ursprungligen begåvats med känslor för att lyckas överleva så länge som möjligt i en farlig omvärld. Undvika rovdjur, inte äta sånt som är farligt - aldrig hamna utanför flocken. Nuförtiden behöver vi knappast se oss om över axeln för att inte bli uppätna, och risken för att dö av matförgiftning är nog också försvinnande liten. I alla fall i vår del av världen. Men ändå domineras våra liv fortfarande av alla dessa känslor.De jag kämpat mest med är de som är kopplade till att inte hamna utanför gruppen. Har ju lidit av The Disease To Please i hela mitt liv, som så många andra. Men känner mer och mer - särskilt efter allt som hänt de senaste två åren - att jag landat så starkt i vilka som verkligen är min flock. De som jag bryr mig om på riktigt. Och när man väl landat i det är det inte längre skrämmande att hamna utanför gruppen. Eftersom jag vet att jag inte kommer göra det.För i min verkliga flock existerar inga missförstånd som inte får en chans att förklaras. I min verkliga flock hamnar kärleken, empatin, respekten och viljan att förstå alltid främst. Och finns de ingredienserna existerar inget som inte kan överkommas. På ett eller annat sätt.46 år gammal och känner äntligen att jag börjar bli frisk från TDTP. ❤️Läs också:Tankar kring att åldrasKlicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst. 💓
