Borta bra men hemma bäst, så lyder ju klyschan. Och den stämmer in SÅ BRA på mig. För en hemmagris som jag är det HIMMELRIKET att få komma hem igen efter att ha äventyrat runt ett slag. Tänkte skriva ett sånt där "Veckans bästa/sämsta"-inlägg, på temat Komma Hem. Nu kör vi! Veckans Ljuvligaste / Att få komma hem till sitt eget hem, sin egen doft och sina egna saker. Jag trivs allra allra bäst hemma, och nu när man varit ute å flängt runt så är det rena rama vardagsglädjen att ens få gå omkring på sitt eget golv. Lycka! Veckans Lyxigaste / Att en tjej från Urb-it stod utanför vår dörr och välkomnade oss hem när vi kom från Hova. Hon presentade oss med en lyxig picknick-korg från Cajsa Warg, komplett med lyxigt (ekologiskt % alkoholfritt, wiii) bubbel. Den fräsiga bubbelflaske-kylaren är designad av Dagmar, och alla intäkter från försäljningen av den går till att stötta kvinnligt entreprenörskap i utvecklingsländer, HUR bra? Veckans sötaste / Ruben och Iggys goda kram. De har verkligen blivit VÄNNER, och bråkar inte bara längre om vems leksak som är vems. Undrar om de kommer vara vänner även i vuxen ålder? Ska bli en spännande relation att följa. Veckans sorgligaste / När jag sjöng "Unforgettable" på en väldigt kär familjeväns begravning. Att sjunga när vänner och/eller familj gifter sig/döper sina barn/begraver sina nära är en självklarhet för mig om jag blir ombedd. Kan man på något sätt bidra till deras dag så gör man såklart det. Men begravningar är jobbiga, tycker jag. Har tyvärr behövt sjunga på alldeles för många, och vet hur jag måste hantera det för att palla med. Börjar jag gråta är det kört, då funkar det inte att sjunga. Så jag måste komma tidigt till kyrkan, gömma mig uppe på läktaren och inte prata med någon förrän efter ceremonin. Då släpper allt och jag gråter som ett vattenfall. Helt klart en väldigt jobbig grej att göra, men också helt klart något som man självklart gör för att göra det man kan i en sån oerhört ledsam stund. Veckans godaste / Självskriven såklart: IGGY! Alltså, det här med att vara mamma fascinerar mig SÅ. HUR KAAAN det liksom bara bli roligare och roligare att följa sin unge? Man tror att "nä, men nu har vi nog nått en höjdpunkt", och sen blir det bara ännu bättre. Pratade om detta med min äldre bror som har barn som är 11 och 8 år, och han sa att det är precis så - och att det bara fortsätter. Han har aldrig haft så kul med sina ungar som nu. Ska bli så spännande att hänga med på den här päronfärden. Veckans peppigaste / Att hitta den här ljuvliga illustrationen på Inspirationstagram! Man blir ju liksom CRAZY BANANAS-GLAD! Veckans galnaste / Tanken på att jag i morgon åker iväg till Köpenhamn i två dagar - och att NIKLAS OCH IGGY ÅKER TILL GÖTEBORG. Utan MIG! Att detta innebär att jag är UTAN BARN Å MAN till och med söndag kväll! Det känns faktiskt helt surrealistiskt. Jag har alltid varit lite av en eremit som trivts allra bäst i mitt eget sällskap, men det behovet har jag fullkomligt fått trycka undan i två och ett halvt år. På grund av Niklas usla sömn har jag inte kunnat åka iväg, för han har helt enkelt inte kunnat ratta Iggy själv nattetid. Att inte få utlopp för nåt som är basalt och nödvändigt på två och ett halvt år har INTE varit lätt, och det har heller inte varit bra. Så därför är det nu dags för mig att få lite andrum. Så. Enormt. Välbehövligt. Folk säger att de börjar sakna sina familjer "omedelbart" efter att de gått ut genom dörren, typ. Jag är mer rädd för att jag kommer att få ångest på söndag dag för att de ska komma tillbaka. Att jag inte ska ha fått tillräckligt med tid att bara FÅ VARA. Vi får se hur det blir, jag hoppas att jag kommer längta och sakna - men jag tror inte det. Får man säga så? Det är i alla fall hur jag känner. Jag tänker inte umgås med NÅGON de dagar jag är själv. Jag ska enbart njuta av att få göra precis vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Det känns nästan orimligt fantastiskt att jag i flera dagar inte kommer behöva tillgodose någon annans behov än mina egna. Det kommer bli magiskt.
