TACK för all respons på inlägget om att jag även denna gång vill föda med planerat kejsarsnitt. TACK för att ni delar med er av era egna förlossningsstories - och TACKTACKTACK för att ni alla (ALLA!) har hållit en så respektfull, empatisk och hänsynstagande ton gentemot varandra - oavsett om man känner starkast för VF eller KS. Ni är så fantastiska! Jag har bloggosfärens finaste blogoliner.❤️ Jag har några saker jag vill tillägga till inlägget jag skrev, särskilt nu när jag läst igenom alla era kommentarer. Några av er är mitt uppe i kejsarsnittsprocessen, upplever motstånd och undrar hur man ska göra för att vara så säker man kan på att få ett kejsarsnitt beviljat. Tänker därför att jag såklart ska dela med mig av mina bästa råd till er som kämpar. Ett särskilt inlägg dedikerat till er är på g och kommer inom kort. Men, tills dess får ni två tips som kan betyda mycket: Du kan få hjälp av andra som är eller har varit i samma situation. Jag är med i en grupp på Facebook som heter Rätten Att Välja Kejsarsnitt. Det är en stängd grupp, så man måste ansöka för att bli medlem. Därinne finns en massa kloka mänskor med mängder av erfarenhet kring kejsarsnitt. I gruppen kan man ställa alla typer av kejsarsnittsrelaterade frågor, och även se om det finns någon i ens egen stad som har tips på barnmorskor och/eller läkare som har en human och nykter inställning till snitt, om man stött på patrull hos de mänskor man träffat hittills. Kan vara till stor hjälp om man befinner sig i en situation där man fått ett nej och vill fajtas vidare. Jag kan också rekommendera att ta kontakt med organisationen Födelsevrålet som är engagerade i förlossningsvården överlag men även hjälper berörda gravidisar att kämpa för snitt. Vill också tillägga att jag tycker det är skamligt att kvinnovården och förlossningsvården inte har högre prioritet i Sverige, vårt rika land. Jag vet att vården är mån om att minska antalet snitt, men enligt mig går de helt fel väg för att göra det. I Stockholm har snittpolicyn ändrats sen några månader tillbaka, nu ska endast kvinnor som "inte har psykiska resurser" (sjukt godtyckligt) godkännas. Alla andra ska genomgå ett program av samtal, mindfulness (!!!😑) och yoga (!!!😡) för att förbereda sig för en vaginal förlossning. VANSINNE. Pengar och resurser slängda åt fel håll, tycker jag. Vill man minska antalet snitt på moderns önskan utan medicinsk indikation så ska man SATSA PÅ ATT TRYGGA FÖRLOSSNINGSVÅRDEN. För självklart påverkar det otrygga klimat som möter oss kvinnor hur vi resonerar. Att sjukhusen blir överfulla vissa månader på året, att kvinnor i sista stund tvingas ta bilar och taxis till andra sjukhus för att kunna föda sina barn (barn som ibland blir förlösta I DESSA FORDON eftersom man inte hinner fram i tid...!), att det är en sån enorm brist på personal på sjukhusen att man inte ens är garanterad en barnmorska när man kommer in. Att kvinnor får föda barn i en sjukhuskorridor. Att mänskorna som jobbar på förlossningsavdelningarna är så underbemannade och genomstressade att de i vissa fall inte har en chans att kunna göra sina jobb (inte deras fel på något sätt alltså, vårdpersonalen är fantastisk - men förutsättningarna för hur de ska kunna arbeta är på många håll usla). Att kvinnor kan behöva genomlida traumatiska förlossningar som ger fysiska och psykiska men för livet - UTAN ATT ERBJUDAS MINSTA HJÄLP EFTERÅT. Och att den hjälp som (i bästa fall) erbjuds kan vara sjukt undermålig och resultera i såväl trasiga psyken som trasiga underliv med väsentligt försämrad livskvalitet som resultat. Vad ÄR det här för något? Hur kan det VARA såhär? Hur kan DETTA vara det som möter oss, när vi ska genomgå det viktigaste någonsin i livet? Jag blir tokig. Och hjärtekrossad. Nej, om målet är att få ner antalet begärda kejsarsnitt är mitt tips att ösa pengar över förlossningsvården. Ge oss kvinnor den vård vi behöver och förtjänar. Så att vi kan känna oss trygga med att vi får den bästa möjliga behandlingen före, under OCH efter våra förlossningar. Som om det vore män som födde barn. Då skulle det se annorlunda ut, det lovar jag. Klart slut.
