Midsommardagen brukar ju vara lite av en...slö dag. Tänker att vad passar då bättre än att tipsa om senaste avsnittet av vår poddis? Perfekt poddisdag ju! 🎉 Jag och Jossan pratar om alla minnen som rördes upp när vi letade bilder till de personliga storiesarna i vår gemensamma bok. Ni såg ju en del av dem i el bloggo nyligen. Den här såg ni dock inte: En pressbild på mig som artist, tagen av Arnault Joubin - en av Frankrikes mest välkända fotografer. Jag var ett sjukt påkostat projekt eftersom skivbolaget trodde så mycket på mig. De spenderade galet mycket pengar, och allt jag gjorde dokumenterades av ett filmteam då de gjorde en dokumentär om mig som skulle släppas när jag var en megasuperduperstar. Var tanken. Men jag blev ju ingen sån, och filmen släpptes aldrig. Hursomhelst. Under den här plåtningen som ägde rum i en slottsliknande byggnad i Paris var jag sjukt obekväm. Efter att folk jag jobbade med på musikfronten ifrågasatt mig på en massa sätt hade jag ingen ANING om vem jag var längre, eller hur jag förväntades agera. Vilket gjorde att jag lyssnade alldeles för mycket på alla runtomkring mig, och min personlighet...utplånades. Nåt som jag tror är en stor anledning till varför musikgrejen inte funkade för mig. Jag vattnades liksom ur. Både personlighetsmässigt och musikaliskt. Detta, och många andra minnen pratar vi om i veckans poddis. PS 1 - HUR LÅNGT HÅR hade jag egentligen för tio år sen?! Ner till RUMPEN ju! 😳 Inga extensions btw. 💁🏼♀️ Lyssna på avsnittet här eller sök på Josefin och Vanja i din poddapp! PS 2 - Måste lära mig räcka ut tungan lika gölligt som Jossan. Hennes lilla rackare ser liksom SÖT ut, medan jag slafsar runt med ett KÖTTSTYCKE utanför käften?😂 PS 3 - Här ser ni övningen jag pratar om i poddisen på papper. Den som gör det lättare att våga VÅGA. ⚡️ Tack finaste Nyponstina för sjukt bra inspo! Ni som inte vill lyssna på poddisen men som ändå blir nyfikna på vad det här är för nåt braigt, läs Nyponstinas inlägg så förstår ni hur genialiskt detta är.🙌🏻
