Ni som lyssnar på poddisen (eller läser min och Jossans blogg såklart) har ju koll på att vi båda dessvärre slank ner i varsitt stresshål såhär i slutet på året. 2017 skulle ju bli #NjutningensÅr, lovade jag mig själv den 31/12 2016. Efter tre års konstant stress och press, rattandes barn, nya och gamla bolag, relationer, flytt och en rackarns massa annat VILLE JAG INTE LÄNGRE. Det fick VARA NOG med det där "bocka av livet"-modet som jag levt i alldeles för länge. Och jag är extremt stolt över att kunna säga att jag till allra största del lyckades med att genomföra den förändring som jag längtade efter. 2017 spenderades på ett i princip stressfritt och rackarns njutningsfyllt sätt ända fram till att hösten började övergå till vinter. Någonstans i oktober började saker och ting hopa sig. Och i slutet på samma månad kände jag att alla oändliga Att Göra-Listor stod mig upp i halsen. Trots löften till mig själv om bot och bättring har det ångat på i ungefär samma takt fram tills nu. Och strax är det jul och jag känner ett ENORMT behov av att skära ner, plocka bort och FÅ TILLBAKA MIN TID. 2018 ska bli ÄNNU bättre än 2017 på stressfronten (för även om jag inte skött det perfekt så har det varit RACKARNS MYCKET BÄTTRE än tidigare år, det ska jag verkligen credda mig själv för), det lovar jag mig - och min familj. Jossan har gjort lite samma resa som jag det här året. Och i veckans poddis pratar vi just om det här när livet hopar sig. När Att Göra-listorna aldrig tar slut, stressen kryper på - och såklart även om besvikelsen över att man hamnat där man svor att man aldrig skulle hamna - IGEN. Men. Vi har båda lärt oss en väldig massa det gångna året, och den här gången har vi bromast tidigare och blivit bättre på att ge oss själva verktyg för att stressa mindre. Så det finns gott hopp om 2018.💝 Lyssna gärna på podden den här veckan, det känns som ett viktigt avsnitt. Lyssna här eller sök på Josefin och Vanja i era poddappar!
