Mjahupp. Nu blev det storm i kommentarsfältet igen. Denna gång ifrågasattes lämpligheten i att min PT gett mig geishakulor för att träna upp min bäckenbottenmuskulatur som en del i uppdraget han fått: att hjälpa mig bygga upp en stark kropp och på bästa sätt lotsa den igenom den stora påfrestning som en graviditet innebär. Nummer ett: Jag inser att jag borde berättat att jag känner PT-Robert sen tidigare. Han är gift med en nära kompis till mig. Det var alltså inte första gången vi sågs som mänskor, däremot första gången vi sågs som PT och kund. Han har alltså inte för vana att presenta sina kvinnliga kunder med geishakulor, det var en specialare eftersom vi känner varandra. Klumpigt av mig (inser jag nu i efterhand) att inte tala om det. Men nu vet ni. Nummer två: Jag tycker att det är FANTASTISKT att Robert ser träning av bäckenbottenmusklerna som en central och självklar del i vårt gemensamma uppdrag de kommande månaderna, och jag APPLÅDERAR att han inte undviker att inkludera det muskelområdet för att det eventuellt skulle kännas genant. Han har tidigare agerat PT åt kända träningsprofiler när de blivit gravida, och är väldigt duktig på just preggofierade kroppar. Huvudanledningen till att jag ville jobba med honom. Sen är det klart att han skulle gå lite försiktigare fram med en kvinnlig klient han aldrig träffat förut. Men jag hoppas innerligt att all kritik han fått ta emot här i dag inte gör honom rädd för att i framtiden påtala vikten av bäckenbottenträning för alla kommande gravida kunder han kommer arbeta med. Geishakulorna är ett TRÄNINGSREDSKAP, och både såna och regelrätta knipövningar rekommenderas starkt av alla barnmorskor på MVC som bryr sig om de kvinnor som går hos dem. Tyvärr är det dock långtifrån alla som ens får höra talas om vikten av att stärka upp sin bäckenbottenmuskulatur (både under och efter en förlossning), eller hur en graviditet och förlossning påverkar det området. Så om en PT som fått i uppdrag att stärka upp en gravid kropp INTE skulle inkludera även detta område, vore det bananas. Nummer tre: Det är helt okej att tycka olika, och helt okej att ifrågasätta. Det är hälsosamt och viktigt, och jag har ingenting alls emot att vi inte alltid tycker lika. Vi är alla olika mänskor med olika erfarenheter, bakgrunder, begreppsramar och värderingar. Men. Precis som när jag publicerade inlägget om Basilikas kön "för sent" så ber jag er återigen att ha sinnesnärvaro nog att ifrågasätta mig med respekt. För precis som då, så förlorades den i dag igen. Och det gör mig besviken. Det är INTE OKEJ att fullkomligt köra över min integritet och förmåga att som vuxen mänska själv avgöra vad som känns rätt för MIG (dessutom utan att ha 100% insyn i situationen) och påstå att jag blivit sexuellt ofredad (!), det är INTE OKEJ att använda svordomar i kommentarer för att förtydliga hur dum i huvudet jag är och det är INTE OKEJ att dra allt som är så vansinnesviktigt med #MeToo i smutsen genom att dra in det begreppet här. Och viktigast av allt - det är ALDRIG OKEJ att döma utan att ha HELA BILDEN framför sig. Att vilt kasta påståenden omkring sig innan man till fullo förstått en situation är LIVSFARLIGT, och PRECIS DET som gör att så mycket är så snett i vår värld. Folk struntar att ta reda på fakta, antar saker till höger och vänster för att snabbt snabbt landa i en slutsats som kanske inte alls stämmer. VANSINNE. Ett säkert sätt att skapa än mer missförstånd och negativitet i vår värld. Att ifrågasätta är en sak, men så länge man inte har hela bilden framför sig måste man vara ödmjuk inför möjligheten att det kanske finns mer att addera till situationen. Och hade man den informationen, så kanske bilden blev annorlunda? Man kan aldrig utgå ifrån att man VET utifrån en kort text, eller en ögonblicksbild. Utgå istället ifrån omtanke och en plats av kärlek, där ett ifrågasättande inte behöver vara aggressivt - utan respektfullt. Och utifrån den ytterligare information man samlat genom att ifrågasätta - först DÅ kan diskussionen börja. En diskussion som GIVETVIS fortfarande ska hållas med respekt och ödmjukhet - från båda sidor. Förminska inte mig som person. Fördumma mig inte. Jag är högst kapabel till att själv avgöra vad jag är bekväm med. Och se alltid, alltid, ALLTID till att få tillgång till hela bilden. Så att ett respektfullt ifrågasättande inte behöver förvandlas till ett urskillningslöst bajsmackekastande. Tack å hej.
