Nämen. Varför står jag här med byxorna uppknäppta och visar magen månntro? Det går ju inte ens att knäppa ihop jeansen längre. Vaffödådå? Ja, ni har såklart gissat alldeles rätt... JAG ÄR PÅ SMÄLLEN, woopeliwoopwoop! Eller, VI ÄR PÅ SMÄLLEN, rättare sagt. Det är ju en hel familj inblandad i det här. Just nu befinner vi oss i vecka 16, och beräknat förlossningsdatum är 28 april 2018. En perfekt födelsedagspresent till moi alltså, som fyller 40 bast två dagar senare. Hallå därinne, vem är du? Är du en liten brutta eller en liten snubbe månntro? Ska Iggy få en lillebror eller en lillasyster? Så rackarns spännande! Hur mår jag då, den här preggofieringsomgången? Well, det ska ni få veta - ingående. Jag har nämligen skrivit en hemlig graviddagbok ändå sen vecka 3 (!) som jag ska börja publicera här i el bloggo inom kort. För yes, redan i mitten på augusti kände jag i hela kroppen att nåt var på g. Och visst var det det. En bebeliiinooooo! Det har varit SÅ SVÅRT att hålla det här hemligt för er, mina rara blogoliner. Egentligen ville jag ju berätta omedelbart, där i mitten på augusti. Men som ni kommer få läsa om i min hemliga graviddagbok (som snart alltså inte är så himla hemlig längre, vad SKÖNT!) så ändrade jag mig. Allt om varför / hur jag tänkte / bla bla bla och yada yada får ni läsa i de inläggen som jag kommer börja publicera snart. I början av det här året fanns det inte ens på KARTAN att jag och Niklas skulle försöka oss på att skaffa ett kiddo till. Ni vet ju hur tufft vi har haft det. Nästan brutit upp, nästan kraschat. Men så ändrade vi oss (här kan ni läsa mitt inlägg Ett Syskon Till Iggy Och Tankar Kring Fertilitet Kring 40), och från den dagen som vi vågade tänka tanken att "Jo, det vore nog vääääldigt mysigt med ett syskon till Iggy" så blev det vår absolut högsta önskan i hela livet. Och nu har den slagit in, så FINT! YES! We made it! Vi var oroliga att det inte skulle gå. På grund av min ålder, på grund av hur dåligt vi båda mått i omgångar de här senaste åren, på grund av hur stressade vi varit tidigare. Kanske hade det satt djupare spår rent fysiskt än vad vi trodde? Men det gick, och det gick snabbt. Woop woop! På andra försöket fick vi uppenbarligen till det, och jag ska självklart skriva om hur vi gick tillväga. Hela den osexiga bebisfabriken-prylen, ha ha. Vet att sånt är väldigt spännande att läsa när man själv försöker få barn, och visst är vi ett gäng härinne nu som håller på och sysslar med precis just det - eller till och med redan lyckats bli gravida? Berätta gärna! Vi är enormt glada över det här, samtidigt som vi är en smula livrädda. Att få Iggy var ju så enormt mycket tuffare än vad vi hade kunnat ana, framförallt på förhållandefronten. Men fixade det, kom ut starkare på andra sidan - och känner oss rätt så rackarns säkra på att vi fixar även detta. Den här gången har vi 100% mer erfarenhet, vi vet hur vi funkar bäst som team - och framförallt så har vi lärt oss att alltid, alltid, ALLTID utgå från oss själva och VÅRA förutsättningar vad gäller att ratta en familj. Den här gången kommer vi inte behöva snegla på andra för att hitta rätt, vi vet att det bästa är att kika på oss själva. Titta inåt istället för utåt. Så ska det nog bli bra det här. Eller hur? SparaSpara
