Rara, fina, goda, gulliga NI alltså! TACKSOMRACKARNS för all kärlek, pepp och vansinnesfin energi ni strösslat över mig de senaste dygnen. All negativitet från i fredags är som borttvättad tack vare det, och jag är återigen på banan och TOKSUGEN på att blogga, Inspirationstagramma och till och med YouTub:a (YES! I veckan kommer en överraskning på den fronten😘) .❤️Love you, PUSS! Eftersom det är söndag tänkte jag att vi skulle fortsätta med el bloggos nya tradition att gå igenom preggoveckan som varit. Så nu kör vi graviditetsvecka 19! Kimonon hittas här om någon undrar (annonslänk)! Det som präglat den här veckan är SÅKLAAAART att vi fått reda på att Basilika är en brutta!🎉Förutom att jag blev själaglad (och redan börjat spana efter lämpliga små fuskpälsar i leopardmönster🙈) så har det också inneburit att vi börjat fnurla på namn... Det är ganska många av er som tycker att Basilika börjat fästa, och att vi borde döpa lillasyrran till det. Vissa föreslår lite fräsiga stavningar, typ "Bazilika" eller "Basilicah". Och det är ju urfestligt att ni tycker att vårt arbetsnamn på magen skulle kunna funka även när maginnehållet liksom kommer ut. Men jag tror inte att vi kommer köra på det. Däremot har jag och Niklas fnurlat på om vi kanske MÅSTE döpa det stackars barnet till Eva-Barbro i mellannamn.😳Iggy heter ju Lasse-Nalle som en homage till våra fräsiga fäder, och inte sjuttsingen kan vi väl strunta i våra lika fräsiga mödrar denna gång? Tyvärr blir kombon av deras namn kanske inte lika göllig...🙊😂Hmm, vi får fundera vidare på det. Jag har mått finfint den här veckan tycker jag (förutom denna SABLA förkylning som ALDRIG ger sig? Är inne på vecka 6 eller 7 med snorig nos och konstant hosta och är så GENOMTRÖTT på att vara sjuk). Men utöver det har jag mått bra. Fick dock en smärre chock när jag på ultraljudet fick se hur stor Basilika är nu. Kommer ni ihåg? Såhär såg det ju ut när vi var på undersökningen: GAAAAHHHHH! En RIKTIG BEBIS! Eftersom jag inte hunnit vara lika engagerad den här gången så har jag ju liksom inte alls hängt med i de där utvecklingsfaserna som jag hade stenkoll på första gången. Ni vet: oliv, plommon, apelsin och allt vad det var. Jag har mest tänkt på det i magen som nåt slags embryo (när jag ens hunnit ägna det en tanke), så att det faktiskt är en nästintill färdigutvecklad bebis därinne känns ju helt CRAZY BANANAS!🍌 Men det var fint och bra att få se den där dockan, för då blev det på nåt sätt lite mer verkligt vad som sprattlar runt därinne i magen. För sprattel är jag säker på att det är nu, det ÄR inte (bara👹) pruttar som far runt i magen. Jag känner det mest när jag ska sova, för jag brukar ligga på mage. Och när jag var på ett yogaevent i onsdags så var Basilika helt klart med och stretchade loss. Nåt som jag däremot upptäckt den här veckan som jag INTE gillar... ...är att jag börjat få ont i boobsen igen. Det var ju de som avslöjade preggofieringen redan några dagar in i graviditeten (läs min hemliga graviddagbok här, som börjar från gravidvecka 3), men för några veckor sen lugnade det ner sig. Nu är de dock igång igen, och jag hoppas att det INTE beror på att de tänker växa till sig ännu mer. I vanliga fall är jag en 70B, men nu är jag uppe och nosar på 70D. Är inte van vid bröst och känner mig inte bekväm i dem alls. Tycker de är i vägen och tar plats, och vill helst inte att de ska bli större än vad de är nu. Dessutom är det sjukt bökigt att det gör ont i tuttarna när man går, står, ligger ner eller rör sig överlag. Så hoppas att den prylen stannar av. Men, men. Man kan ju liksom inte göra något annat än att hänga med sin kropp på den här resan, den gör liksom som den vill. Så oavsett vad som händer på min boobfront så får jag bara käka det.💣💣 Nåt jag INTE tänker sitta still och äta upp dock, är att jag verkligen känner att min kropp tar mer stryk den här preggofieringen. Som ni vet är jag tyvärr notoriskt ovillig att träna, och som ni också vet har båda mina knän pajat och behövt opereras. Dessutom har jag ju foglossningskänningar med ilningar av smärta ner i vänstra skinkan x antal gånger per dag, så i veckan bestämde jag mig att NU FÅR DET VARA NOG. Nu måste jag lyssna på kroppen och börja bygga muskler.💪🏻 Eftersom jag vill göra det på rätt sätt och eftersom jag vet att jag tyvärr inte tar mig till gymmet om jag inte har någon som piskar på - så har jag för första gången i mitt liv bokat en PT. Jupp, ni läste rätt. Och jupp, jag är vid mina sinnens fulla bruk; det är fortfarande Vanja Wikström (den notoriskt ovillige träningspersonen) som skriver dessa ord. Från och med nästa vecka så kommer jag gå en gång i veckan med en PT på gymmet, och även träna hemma eftersom jag kommer få läxor mellan gymsessionerna. Dyrt yes, men känns som världens bästa investering. Mer om detta i nästa vecka. Ni behöver dock inte oroa er för att jag ska bli en hälsobloggare.😜Söndagspizzan är precis beställd, och efter att Iggy somnat i kväll väntar gotteskålen fylld med saltlakrits. Man måste ju ha balaaaaaans i livet, ni vet. Många söndagskramar, och tack återigen för all fin pepp de senaste dygnen.🤗 Läs om gravidvecka 18 här! Läs om gravidvecka 17 här! Läs min hemliga graviddagbok (vecka 3-16) här! SparaSpara SparaSpara
