Inlägget innehåller annonslänkar Keeeej hörrni! Det är söndag, det innebär att det är dags för el bloggos nyligen instiftade söndagstradition - maguppdatering! Den här gången är det dags att ge sig in i gravidvecka 18, nu kör vi! På ett sätt kan man säga att just precis den här veckan så sluts cirkeln en smula kring hela min närvaro i bloggosfären. När jag var i vecka 18 med Iggy (år 2013) så spelades det första avsnittet av Gravid Vecka För Vecka in (spana in det här), och där och då föddes liksom Vanja Wikström, bloggaren. Innan dess hade jag varit Vanja Wikström artisten, låtskrivaren och GlamMom-grundaren - men jag hade aldrig bloggat, poddat, YouTubat eller något liknande. Men i och med att jag blev tillfrågad att vara med i GVFV så öppnade sig en helt ny värld. Jag kompletterade YouTubeserien med en blogg, startade en egen YT-kanal och gav mig in i sociala medier till 100%. Det var SÅ RACKARNS KUL, och i dag är det mitt JOBB. Så fantastiskt ju, vilka vändningar livet kan ta. Hursomhelst, nog om "min" födelse. Gravidvecka 18 år 2013 dominerades av att gå på ultraljudsundersökning och få reda på att vi väntade en liten snubbe. Jag blev helt klart lite chockad, och tyckte det kändes märkligt att jag liksom byggde en snopp inne i min mage.🙊 År 2017 är jag en van pojkmamma och tycker inte att små snoppar är särskilt märkliga alls - vare sig utanför eller innanför magen. Men jag måste säga att även denna omgång så har vecka 18 snurrat mycket kring vilket kön det är på barnet. På torsdag har vi tid för ultraljud, då får vi veta, gaaaahhh! Och ni med såklart. Vem kan det vara därinne? Får vi vår lilla brutta, eller blir det en lillebror som joinar vår familj? Så GALET SPÄNNANDE! Ni vet ju att vi hoppas på en tjej. Jag tycker att man måste få säga det högt. Sen blir det såklart PERFEKT vad det än blir, men i och med att jag inte kommer hinna med några fler kids vore det såklart kul att få möjlighet att uppleva båda könen innan bebisfabriken klappar igen. I gravidappen läser jag att kiddot är ca 20 cm långt. Sen står det mest om krämpor hitådit. Blodproppar, viktuppgång och svampinfektioner. Måste säga att jag dock mått prima bananer, och dessutom har jag rattat tag i det här med att styra upp en preggo-PT igen. Tror jag eventuellt har löst det faktiskt, så snart kanske ni kommer få se mig i träningskläder här i el bloggo. Det händer inte ofta mouhahaha!👹 Magen bygger dock på rätt bra nu tycker jag, vilket märks på mina alltmer sinande garderobsmöjligheter. INGA jeans funkar längre (förutom mina älskade hängselbraller), och nästan inga tröjor heller (de har blivit för korta) Jag klickade ju hem ett gäng preggoplagg från Asos i veckan, och kors i taket å HALLELUJA så satt två par jeans riktigt bra. Men i veckan som kommer ska jag ge mig ut på stan och FINKAMMA Estocolmos butiker på godbitar för oss på tillväxt. Givetvis kommer ett tipsinlägg sen med det jag (förhoppningsvis) hittar. Om ni har några bra förslag på vart jag ska gå - BERÄTTA PLEEEEASE! Vill kunna ha roliga kläder på mig ASAP igen! Klickade även hem två klänningar från Stories i går kväll (den här och den här) som jag tänker att jag ska bära över jeans och fräsa till min garderob med en smula. Om magen landade förra veckan har den tagit ännu större plats vecka 18. Niklas kommer och klappar å gullar helt plötsligt, det måste bero på att han faktiskt SER magen nu tänker jag? MYZ. Även Iggy är mer medveten om vad som byggs därinne. Senast i dag ville han "titta på magen". SÅ. RACKARNS. GOTT. Så fint att se hans intresse växa fram, för ska jag vara helt ärlig var det mest för Iggys skull som vi ens började fundera på att försöka skaffa ett till barn. Vi ville verkligen ge honom ett syskon. För egentligen var väl varken jag eller Niklas särskilt sugna på ett till barn, det vi såg framför oss var ju framförallt möjligheten att ge Iggy en partner in life. En vän, ett bollplank, någon att dela sina minnen med, att dela ansvaret för sina gamla päron med när jag å Niklas är panchisar. Ett syskon. Och så ser vi nog fortfarande på det. Basilika är mycket mer IGGYS SYSKON, än just...Basilika. Och det jag längtar efter att få se är egentligen inte hen krypandes runt på en filt eller liggandes i en vagn. Näää, jag längtar efter att se IGGY klappa sitt syskon, leka med hen och få bli Den Stora Idolen. Men jag vet såklart att så fort Basilika (Basilike? På torsdag får vi veta!) kommit ut och blivit en egen person, kommer vi njuta DUBBELT. Både av att se Iggy med sitt syskon - och av att vi begåvats med en till liten godingperson i familjen.💞 Hur tänker ni andra därute som väntar eller väntat syskon? Vore så kul att få veta! Dela gärna med er i kommentarsfältet! Läs om gravidvecka 17 här! Läs min hemliga graviddagbok från gravidvecka 3 till 16 här! Klicka gärna på hjärtat så att jag vet vilka inlägg ni gillar bäst! SparaSpara
