I dag ska jag berätta något som jag velat blogga om ända sen i juli. Men att köpa hus är en lång process, och nu när allt ÄNTLIGEN är klart så kan jag också ÄNTLIGEN berätta: VI HAR KÖPT ETT HUS! 🥹 Men VAD NU?! ...tänker nog ett gäng av er. Vanja som alltid varit så tydlig med att hon APSELUT inte är sugen på att lämna stan - ska hon nu ändå ge sig ut i spenaten?🙊🌱 Och nej - det ska jag inte. Jag är precis lika osugen som alltid på att lämna vår vardag uppe på Söder. Men. Däremot har jag LÄNGE längtat efter en plats att landa på på somrarna. På helger och lov. För DÅ vill jag lämna Söder. Och det gör jag också som ni vet. Varje sommar packar jag väskan, tar kidsen under armen och påbörjar min långa sommarturné. Jag valsar runt hos vänner och familj - och visst har det varit fantastiskt mysigt. Så många härliga minnen, och så mycket jag å kidsen upplevt tillsammans de här åren. 💞Men det har också varit enormt slitigt. Att leva i en resväska (yes - EN resväska på tre personer, för mer än så orkar jag inte släpa runt) i närmare två månader varje sommar har sina utmaningar (och då menar jag inte bara det faktum att jag får ha SKITTRÅKIGA kläder pga får bara plats med typ tre plagg 😂).Dels är det tungt. Bokstavligen. Lättare nu när jag bara reser med ryggsäck, resväska och paraplyvagn än när barnen var mindre och det dessutom skulle kånkas på rejäl barnvagn, babyskydd, liggdelar, sittdelar och bilbarnstolar. Har dessutom investerat i (begagnatfynd såklart 🙌🏻) bilbarnstolar på de platser vi besöker ofta, så att jag ska slippa kånka på just såna. Men ändå.Att bo i resväska och alltid alltid alltid vara någons gäst är kämpigt stundtals. Att aldrig vara hemma och ha sina egna saker omkring sig är inte heller optimalt (för mig i alla fall) under långa perioder. Men det som varit svårast att hantera är ändå att barnen är ifrån sin pappa så extremt länge. Och att han är ifrån dem. Att de gånger de träffar varandra sommartid endast blir via FaceTime. ❤️🩹 De senaste somrarna har jag därför börjat längta efter en EGEN plats. En plats att landa på. I somras (under min dåvarande sommarturné 🤪) hälsade vi ju på kompisar på Gotland. 👆🏻🥰 Jag hade bara varit där en gång tidigare; när jag var 15 år och var i Kneippbyn på klassresa. Kan avslöja att den bild jag fick av Gotland då var ganska...begränsad. 🙈 I somras fick jag tack vare våra fina vänner uppleva Gotland PÅ RIKTIGT - och jag blev helt knockad. Såklart. Som jag förstått att så många blir.För varje dag som gick växte kärleken till denna ljusa, karga och magiskt vackra ö. Dag tre la jag märke till en Till Salu-skylt någon minuts bilväg bort från våra vänners hus. Jag tänkte tanken. Men viftade bort den. "Vilken galen idé, nu får jag ta mig ner jorden igen! Dyrt utav helvete är det säkert också.".Vid middagen samma kväll satt jag och pratade oavbrutet om hur fantastiskt det var att få vara på Gotland, hur mycket jag tyckte om allt jag såg och allt vi besökte. Hur glad jag var att vi fick besöka våra vänner, och vilken tur de haft som lyckats knipa ett hus där. "Men du - det finns ju faktiskt ett hus till salu här i byn", sa en av mina kompisar då. "Till ett väldigt bra pris dessutom". Då var det som att lyfta på locket till något som hade legat och väntat l ä n g e. POFFFF! ...sa det, och när jag väl vågat tänka tanken ytterligare en gång så fanns det liksom ingen återvändo. ✨🚀Min fantastiska mamma var ju med oss på Gotland, och hon sa direkt: "Varför inte? Hur mycket bättre kan det bli? Det här är ju precis vad ni som familj behöver! Ett ställe där ni kan vara TILLSAMMANS, så att ni inte lever åtskilda hela somrarna". Resten av kvällen ägnades åt att lusläsa husets annons på Hemnet, räkna på besparingar, lån och framtida inkomster. Är detta ens möjligt? Jo - men det skulle det faktiskt kunna vara. 🙊 Ungarna älskade Gotland. Och tanken på att ha ett hus där - som dessutom bara låg minutrar från både deras och mina kompisar var magisk. 🌈 Och just att vi redan hade vänner på plats var det som avgjorde det hela för min del. Jag tycker om att umgås med folk, och jag vet också att mitt liv blir både lättare och roligare om ungarna har kompisar att hänga med. Eftersom jag är ensam med kidsen 99% av tiden så behöver jag någon form av avlastning - och då blir det kanske extra viktigt att barnen har vänner att leka med så att inte allt konstant hamnar på mig.Och jag tycker om att hänga med andra mänskor. Jag VILL umgås med folk. 💞 Men jag vill också kunna stänga en dörr och få vara för mig själv. Att därför ha ett eget hus på en plats där jag också har umgänge kunde liksom inte bli bättre. För detta med ett eget ställe är något jag/vi funderat på och drömt om i flera år. Men det har aldrig känts 100. Förrän i somras - när a l l t liksom bara föll på plats. Gotlandskompisar. 👆🏻💞 Jag sms:ade Niklas och sa att jag hittat ett hus, att vi borde köpa det och att jag är ledsen om han tycker att jag är vansinnig. Han var tyvärr så dålig i somras att han knappt orkade svara på sms, men han skrev i alla fall ett "Spännande!" tillbaka. Glad i hågen av att inte få min idé nerskjuten var det dags för nästa steg - hur sjuttsingen skulle vi kunna kika på huset? Vi skulle åka hem om tre dagar, och visningen var (såklart) efter att vi redan åkt hem. Men mamma (som alltid ser möjligheter 🙏🏻) sa bara: "Äsch, vi åker dit och knackar på!". Så det gjorde vi. Det här är den första bilden jag tog på plats. På en surmule-Tinta som INTE tyckte att det var skoj att åka och titta på hus. Vem vill kolla på hus när man kan BADA liksom? 😂 Men men. Jag och mamma åkte alltså till huset, och knackade på. Ingen öppnade. Vi slank runt i trädgården och tittade lite försiktigt, knackade på en av rutorna och kikade in. Ingen var hemma.Men strax innan modet sjönk och tankarna återgick till att tänka att "Det här är en omöjlig idé" så hörde vi någon som närmade sig över gräsmattan. "Hej hej!" sa han. Det visade sig vara grannen, som var uppväxt i huset. Han var son till kvinnan som ägt det, och det var han och hans syskon som nu sålde det. Lilla vedboden. 👆🏻🥹 Den snälla grannen släppte in oss, visade oss huset och berättade allt vi var nyfikna på. Jag har aldrig kikat på hus innan, så jag visste inte riktigt vad man förväntades fråga. Vi bor ju i hyreslägenhet, så att fråga om tak eller grund eller fukt eller mögel eller röta eller värme eller vatten har liksom aldrig varit något som krävts när vi bytt bostad. Men mamma har ju desto mer koll, så hon undersökte det viktigaste.Känslan när vi kom in var mestadels overklig. Skulle jag kunna se oss här? Jo - men det skulle jag nog. Fast med en hel del insatser gjorda invändigt. Var det bra planerat? Nej - inte särskilt. 😂 Inte för oss i alla fall - det fanns bara ett sovrum. Men mamma lärde mig tidigt att "Man köper ju inte någon annans gardiner" när man tittar på boende. Man ska se grunden - och sen tänka fritt utifrån sina egna behov. Kunde vi skapa det som just precis vår familj behövde, i det här huset? Jodå, det skulle vi kunna. 💪🏻 Vi tackade grannen så hemskt mycket för titten, och det som mest kändes som en vansinnig idé någon dag innan började nu kännas som en början på en ny framtid. ❤️ Efter Gotland var vi hemma i stan en dag och packade om. Sen bar det iväg till min kompis Helene i Spanien. Hon älskade idén på ett hus på Gotland - det visade sig nämligen att hennes pappa hade ett hus en kvart ifrån det hus som vi nu hoppades skulle bli vårt. Och att hon brukade vara där ganska ofta med sina två ungar (som är toppenbra kompisar med Iggy och Tintin). Jag hade ingen aning om det. 🙊Nu hade jag alltså inte bara en - utan TVÅ - bästisar med familjer i samma område som huset. Och ett helt litet gäng kompisar till barnen. Det kändes som att stjärnorna radade upp sig. Men ju fler stjärnor som la sig på rad, desto mer ångest fick jag. Över att huset inte skulle bli vårt. Vi bor ju som sagt i hyresrätt, och jag har aldrig tagit lån i hela mitt liv (om man inte räknar mitt extremt fjuttiga studielån den termin jag pluggade genusvetenskap som 19-åring). Jag visste inte ens var man började? Slank in på banken och såg att man kunde kika om man fick lånelöfte genom att fylla i ett gäng uppgifter online. Mhmm, jaha - det verkade kunna funka. Huset var inte galet dyrt och lite sparpengar att pytsa in hade vi ju ändå. Spanienkompisar. 👆🏻💞 Så samtidigt som det semestrades i Spanien med bad å sol å utflykter å strand å grejs (ett heltidsjobb 🤪) höll jag också på med att ratta lånelöfte (kirrade det sista i taxin till Arlanda 😅), lägga bud, räkna på ekonomin, läsa besiktningsprotokoll, förstå mig på lagfarter och pantbrev, prata med mäklare och greja och dona. Mina vänner på Gotland var snällare än snällast och erbjöd sig att gå på visningen (som ju skedde efter att vi åkt hem), ta bilder och ställa fler frågor. Så i Spanien fick jag rapporter om husgrund och tittluckor, om kommunala vattenledningar och bärande väggar. Min kompis sambo är dessutom byggare själv och väldigt huskunnig, så det kändes extremt tryggt att just de var och tittade och frågade och undersökte. Evigt tacksam för det. 🙏🏻Jag följde budgivningen svettigt i appen. Fast - det blev ingen budgivning. Ingen la något. 🙊 Och jag hade fått veta att detta var tredje visningen. Att huset legat ute i ganska många veckor redan. När vårt lånelöfte gått igenom la jag ett bud. Något under utgångspris. Tänkte att "Nu brakar det igång!", men inget hände. Ringde mina kompisar på Gotland som tog en extra titt på fastigheten för att försäkra sig om att inget var uppenbart fel. Men det var det inte. Ett gediget hus i bra skick. Jag ringde min kompis som är mäklare. Han kikade på både hus, annons, besiktningsprotokoll och all övrig info och konstaterade att huset var bra. Men marknaden var dålig. Han såg en tydlig nedåttrend i de objekt han själv sålt den senaste tiden. Berättade om två exakt likadana lägenheter i innerstan i samma fastighet. Den ena såldes för 7,6 miljoner - den andra (som dessutom låg en våning högre upp och därför borde blivit dyrare) såldes en månad senare för 6,6 miljoner. Inget hade förändrats - förutom marknaden. Efter några dagars ångestfylld väntan på att budgivningen skulle dra igång ringde mäklaren äntligen tillbaka och sa att vårt bud blivit accepterat. Men kunde vi kanske gå upp en liten smula för att mötas på halva vägen? Utgångspriset för huset var 2,2 miljoner. Jag la bud på 2 miljoner. Och sen möttes vi på 2,1. Det kändes fair mot alla. När jag fick samtalet satt jag i taxin på väg till Malagas flygplats, på väg hem till Stockholm igen. 👆🏻 Känslan av SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING var massiv. Skulle vi nu KÖPA HUS? 🙊 När vi stod i kön till incheckningsdisken ringde vi till Niklas och berättade - huset är vårt! Vi fick det! Han kände nog ungefär samma skräckblandade förtjusning - med skillnaden att han ju faktiskt inte ens sett huset. 😂 Tur att han litar på mig. 💘Efter att budet blivit accepterat väntade många veckors praktiskt fix å trix. Bankmöten, lån som skulle kirras, besiktningsprotokoll som skulle gås igenom - ja, det är helt enkelt en RACKARNS MASSA GREJS som behöver göras vid ett husköp. 🤪 Den första oktober var allt äntligen klart - och vi hade blivit med Gotlandshus. 🥹 Det här stället är alltså vårt nu. 😭👆🏻🏡 Bilden är tagen i september, då vi för första gången bodde i huset. Det var inte vårt då, men våra fantastiska grannar (han som visade oss huset den där gången i juli) tyckte att vi skulle komma och bo in oss lite. Så kunde vi samtidigt gå igenom vilka möbler/saker som vi eventuellt ville behålla, och vilka de skulle rensa bort.Vi valde att behålla en säng, en bäddsoffa, ett köksbord och sex stolar. Så att vi skulle ha något att sova i och äta vid i början. Innan vi hittat egna saker att sakta men säkert fylla vårt hus med (alla Gotlandsloppisar kommer leva farligt i sommar 👹).Det är mycket vi vill göra med huset. Både invändigt och utvändigt. Men det tar jag i ett annat inlägg. Tänkte också visa er lite mer bilder då såklart. Men kände att jag så gärna ville dela själva historien om hur detta kom sig först. 💞 Här hade vi precis fått nycklarna av våra fina grannar, och skulle gå in i huset första gången sen visningen i juli. Pirrigt, glatt och känslosamt! ❤️ Till huset hör en 2600 kvm stor tomt. Full med fruktträd. Tror vi räknade till sex äppelträd och fyra päronträd när vi var där senast. Ett plommonträd hittade vi också. Ett garage (som vi funderar på att göra om till gästhus) och en vedbod finns också. Min FANTASTISKA mamma spanar in tomtens gigantiska hassel. Så tacksam för mamma. Det var hon som satte fart på tankarna om att göra drömmen om ett hus till verklighet i somras, och det är också hon som varit med mig de två gånger vi varit där sen dess. Hon kan alltalltallt om både hus och trädgård och är så fantastisk att få göra den här resan med. Om Niklas inte hade varit pepp på huset var tanken att jag och mamma skulle köpa det tillsammans. Men nu gör vi så att hon kommer köpa en egen friggebod att ha på tomten istället, så att hon får ett eget hus där, i närheten av oss. 💞Niklas har tyvärr varit för dålig för att följa med (har nu lärt mig the hard way att boka avbokningsbara biljetter på Gotlandsfärjan 🤪), så han har fortfarande inte varit i huset. 😔 Men detta är ju en plats vi kommer ha i många, många år framöver - så vi har gott om tid. 💞 Det är så himla kul att släppa lös ungarna på tomten. De kutar runt och mumsar på frukt och dafsar bland blommorna. 🌾 Och klättrar i träd förstås! 🌳 Jag är så enormt glad och tacksam för detta. 🥹 Jag tänker att det är precis vad vår familj behöver. Nu har vi en plats att LANDA på på somrarna. En plats där Niklas också kan VARA MED. Det finns ju inte på kartan att han skulle kunna resa med oss så som våra somrar sett ut de senaste åren, men att åka till Gotland i början av sommaren, stanna två månader och sen åka tillbaka - det kommer att GÅ. Nu när vi har ett eget hus kommer han kunna vara med. 🙌🏻 För han kan ju lika gärna ligga i sängen på Gotland och vara sjuk som hemma (vet att det låter hemskt, men det är ju så vi har det tyvärr). Men att flänga fram och tillbaka som jag och ungarna gjort (och att ligga och vara sjuk hemma hos någon annan) det har aldrig varit aktuellt. Men i Gotlandshuset kan vi alltså landa. TILLSAMMANS. Här kan Niklas vara med, och slinka in och ut ur min och ungarnas vardag - på samma sätt som han gör hemma. Har vi ett HEM kan han dra sig undan när det behövs - men också vara med de stunder det går. Det blir som att vi flyttar vår vardag dit över somrarna, en vardag där barnen har sin pappa - och pappan får ha sina barn. ❣️ Avslutar detta inlägg med ytterligare en bild från i september, då vi för första gången bodde i vårt hus. VÅRT HUS! 😭🙏🏻💘 Har fortfarande svårt att tro att det är sant. Och det är så otroligt fint i faggorna även på hösten (hade ju bara sett Gotland på sommaren innan). 🍂 Tror det kommer bli många lov här, inte bara sommarlov. ☀️Ovan får ni en liten sneak peek på insidan av huset (som är från 1931). 👆🏻🥰 För att det ska funka för våra behov kommer vi dock att behöva göra om en hel del. Men våra planer för allt sånt tar vi i ett annat inlägg. ✨Just det - har också startat ett eget Instagramkonto för huset där vi kommer att dela med oss av planering, renovering och byggande. Och inredning såklart. Det heter @varthuspagotland. Känner att jag inte kan spamma mitt vanliga konto med alla kommande husgrejer, men att det vore roligt med en plats där jag kan lägga ut allt som händer i och med att vi nu tagit över det, och ska göra det till vårt. Har inte hunnit lägga upp så mycket än, men det kommer - var så säkra. 👹Så, så glad(a) för detta, och hoppas ni vill dela den här husresan med oss! 💞
