Jag minns att min mormor kunde fråga mig hur solen gick, när hon var besök hos oss i Stockholm. "Var hamnar kvällssolen? Och var har ni morgonsolen?" undrade hon. Jag hade ingen aning, och kunde inte bry mig mindre om vad solen hade för sig. Hon frågade också om vilka fåglar som brukade besöka vår trädgård, och en massa annat som jag tyckte var tusen procent ointressant. Jag älskade min mormor innerligt och vi hade alltid massor att prata om, men just dessa samtal hon försökte ha med mig om solen och naturen var inte vår starkaste gren. På grund av mitt avgrundsdjupa ointresse för ämnet.Nu har jag blivit min mormor. Jag är ständigt nyfiken på hur solen vandrar i trädgården. Vilka platser som är vackrast kontra varmast på morgonen, eftermiddagen och kvällen. Jag har långa resonemang med mig själv om hur platserna kommer förändras allteftersom solen står lägre - och vad är det egentligen för fågel som sjunger så tjusigt runt 08-snåret?Att få vara här på Gotland är verkligen att landa i att det är de små, vardagliga sakerna som betyder mest. Jag är nog ganska bra på att uppskatta vardagen överlag, men här blir det liksom extra tydligt. Den oerhörda lyxen att få plocka ett päron från mitt eget träd och skiva ner i gröten. Få klippa gräslök från min egen trädgård över frukostmackan. Trampa runt på gräs utan att bära skor. Se ungarna cykla. Jag och Niklas fnissar åt våra samtalsämnen. Som ofta handlar om hur fint det är att se alla fjärilar svärma kring blommorna i trädgården, eller hur färgerna på allt vackert i dikesrenarna här ständigt förändras. Han har också blivit min mormor. Funderar kring solens bana för att hitta bästa platsen för uteköket vi drömmer om. Och ljuset - det vackra ljuset här. Ett helt annat ljus än i stan.Vi oooh:ar och aaaah:ar över hur det här huset bara fortsätter att överraska. Varje gång vi är här hittar vi nya saker att älska. Som häromdagen när vi rensade i ett gigantiskt buskage och hittade två körsbärsträd, en krusbärsbuske och ett plommonträd. Fantastiskt! Och i går upptäckte vi ytterligare ett (gigantiskt!) körsbärsträd när vi gick omkring på en del av tomten där vi knappt varit.Jag får ofta kommentarer om att vi borde flytta hit, när jag skriver hur mycket vi älskar att vara här. Det kommer vi inte göra - vi trivs finfint i stan också - men att vara här mer vill jag absolut. Höstlov, jullov, påsklov - kanske någon långhelg? Få det bästa från båda världar.Det är så roligt att det inte bara är omständigheterna som förändras när vi kommer hit - vi själva gör det också. Aldrig någonsin har jag i stan funderat över hur solen går, hur vackert ljuset är eller vilka fåglar som finns i närheten. Men här blir det andra funderingar, andra tankar.Det här huset har inte bara inneburit ett nytt typ av liv, jag har också upptäckt nya sidor hos mig själv. Saker jag älskar att göra (rensa ogräs, hugga ved) men som jag aldrig hade upptäckt om vi inte haft det här stället. Både jag och själva livet har växt. Så enormt tacksam för det. ❤️Läs också:Före och Efter renoveringen i Gotlandshuset!Klicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst. 💓
