Och så var det dags att åka hem från Gotland, vårt paradis. 💕 Här är en bild från efter sommarens sista fredagsbastu. Känslan i kroppen och själen efteråt är oslagbar. Här har Iggy precis skuttat i havet från bastun. Vilken fin sista kväll vi fick! ☀️ Sommarens sista självplock från Rute Blomster. 💐 De var inte till mig, utan till våra fantastiska grannar. Alla mänskor som bor runtomkring oss är så fina. De ser till huset när vi inte är där, de lånar ut cyklar till barnen, de lånar ut katter, de bjuder oss på kontakter när vi behöver snickare eller annat och är allmänt UNDERBARA. Är så vansinnigt tacksam för alla fina mänskor vi fått äran att lära känna här. ❣️ Hejdå underbara hamn och ljuvliga Sjökrog. 🫶🏻 Den här bilden på mammas bolltistel får avsluta både inlägget och Gotlandsresan. Den är bitterljuv på precis rätt sätt tycker jag. 🦋 För även om det är sorgligt att sommaren närmar sig sitt slut, så kan jag nog tycka att den här sista tiden är den allra finaste. Det är de sista dagarna jag har såväl lugn som ro som tid att göra de saker som JAG vill. Gödsla syrenerna, rensa ogräs, läsa bok på uteplatsen.I början av sommaren ligger mitt fokus på att kidsen ska hitta sina kompisar, sen vill man göra alla utflykter man sett fram emot i ett helt år, besöka de platser man längtat efter, och liksom göra alla de där somriga sakerna som blivit tradition att få till. Stora som små. I slutet av sommaren är de liksom gjorda. Det finns ingen stress om att hinna till just Den Där Stranden eller träffa just Den Där Personen. Jag slappnar av. Och kan fokusera mera inåt än utåt. Låter kanske bökigt (?) men det är så jag funkar och det är jag förmodligen inte ensam om. På slutet finns det därför ett lugn att bara vara. Så mysigt. Men alla faser av sommaren har sin plats, jag vill inte vara utan någon av dem. Tack för den här sommaren Gotland, we love you. ❤️
