Våffelmiddag på våffeldagen i går. 👆🏻😋 Vad fina kommentarer på förra inlägget, T A C K. 🙏🏻💘 Så fint också när ni går in och svarar varandra. Ni som har erfarenhet av att få syskon "sent" (alltså senare än normen som är typ två år) får gärna gå in och dela med er till Emma. Jag har svarat hur jag tänker kring detta (Iggy är ju 4,5 år äldre än Tintan), men fler får gärna fylla på. Om ni vill och kan. 😚 Hursom! I går blev det våffelfest deluxe. Tänkte först äta soppa innan, men sket i det sen och körde ALL IN på våfflor. 👹 Blandade ner lite mosad banan i smeten, så kändes det liiite mer som att vi inte åt dessert till middag (egentligen bara något slags självbedrägeri men ändå 🤪). Gott som satan var det, och Iggy var väldigt noga med hur han ville att hans våfflor skulle se ut. Blev så fina! 😍 Jag hade sylt och grädde på en bit, resten körde jag jordnötssmör, havssalt och bananslantar på. SÅ GOTT! 🙌🏻 Nöjd Tinta med magen full av våfflor. ❣️Kom på att jag ju kan dela ett litet tips. Nåt som jag gör med tanke på förra inlägget angående att småbarnsåren tar slut, på gott och ont. Med jämna mellanrum filmar jag ungarna i vår vardag (inget som jag delar någonstans). Det kan vara alltifrån att jag ser något som bara är så ljuvligt (som när Iggy satt och berättade en saga för Tintan häromdagen, då smygfilmade jag dem 👹), som att bara filma trettio sekunder eller en minut från vår vardag. De här klippen laddar jag sen upp i en speciell mapp i familjens Dropbox, där de sparas. Förhoppningsvis för evigt. Jag har hållit på såhär sen Iggy var pyttis (därav namnet på mappen "Snapchatklipp på Grodan" som borde ändras till att även omfatta Tintan - och Snappis slutade jag använda sen länge, men ni hajar konceptet). I mappen finns nu hundratals klipp - hundratals små glimtar från vårt liv. Jag tänker att det kommer vara väldigt fint för både mig och kidsen att kunna återse de där små stunderna längre fram i livet. Att det blir mitt sätt att kunna gå tillbaka och verkligen NJUTA av småbarnslivet - utan att behöva vara mitt uppe i det. Kunna se allt fint, utan att det ska behöva färgas av den konstanta tröttman. ❤️ Och för ungarna borde det vara en guldgruva - vem skulle inte tycka om att se roliga/mysiga/gulliga klipp från sin barndom? Eller bara kunna se någon minut från hur vår vardag såg ut? För ett tag sen tipsade en av er mig om nåt som hen gjorde: Skickade mail till en mailadress (särskilt skapad för ändamålet) med små berättelser om fina saker familjen gjort, eller barnen sagt. Ibland med bilder bifogade, ibland bara ord. Mailadressen får barnen sen tillgång till längre fram, då de kan läsa och se fina saker som de gjort i sin barndom. Så bra idé tycker jag, och en version av det jag gör. ❤️ Säkert gör många av er liknande saker. Nåt jag dock kommit på att jag uppskattar att se (såhär i efterhand) är det verkligt vardagliga. Födelsedagar osv blir ju liksom alltid dokumenterade - men vardagen är lätt att den bara försvinner. Ni vet, när stora barnet kommer hem från föris och man pratar om vad han gjort idag. Vem som är kär i vem (mycket sånt nu 🤪), och varför han är upprörd över att den nya mössan minsann inte alls passade bra under sparkcykelhjälmen. Eller ett klipp på den lilla, när hon har upptäckt hur högt hon faktiskt kan yla "NEJJJJJJJ!" när det är dags att sätta på sig pyjamas och göra sig i ordning för natten. För att i nästa sekund skratta och kuta iväg så snabbt hon kan, iförd bara blöja, och hoppas att jag ska jaga ifatt henne. Ibland går jag in i den där mappen och kikar. Blir alltid lika glad. I den där mappen är småbarnsåren precis sådär magiska som jag tror att man kommer ihåg dem när man är panchis. ❣️
