Jag gav mig själv i sommaruppdrag att se Star Wars. Samtliga filmer (ej inkluderat teveserier). Har egentligen aldrig känt ett Star Wars-sug (förutom när vissa populärkulturella referenser flyger över mitt huvud) men tänkte att Det Är Ju En Del Av Vår Kulturhistoria. Vore ju skoj ändå, att veta vad allt rabalder är om? Typ.Efter mycket kämpande har jag nu lyckats ta mig igenom en film. Yes - ni läste rätt: EN film. För första gången någonsin har jag INTE längtat tills dess att ungarna nattats och jag får vika upp datorlocket på magen i det dova nattljuset. Känslan har mera varit av att ta sats. "Okej då, nu försöker vi igen gaaaaaaah". Efter att jag tvingat mig igenom den första filmen la jag ner projekt Star Wars. Eller - inte la ner, jag sköt det på framtiden. I höst kan jag kämpa. Nu i sommar ska jag bara njuta. Vill inte slösa mina dyrbara kvällar på att vika upp datorlocket för att ta del av sånt jag verkligen inte tycker om. Har ett helt gäng tankar kring detta. Den första tanken är att jag får skylla mig själv för att jag börjat i "fel" ända. Eftersom det finns så många filmer/serier så googlade jag efter det bästa sättet att konsumera dem. Tyckte mig då få en känsla för att de flesta rekommenderade att se dem i kronologisk ordning. Så det bestämde jag mig för. Vad det innebär är dock att man börjar med en av de nyare filmerna, inte de gamla kultklassikerna. De nya filmerna har ju fått en hel del kritik, till exempel för att vara för barnsliga. Samtidigt som andra menar att det är helt i sin ordning, eftersom Star Wars ÄR en episk saga - kanske framförallt för barn och unga. Som blev mångt större än sin tilltänkta publik och nu även ockuperats av en satans massa vuxna.Hursom. Jag började alltså med "The Phantom Menace" som kom 1999. I den hjälper två Jediriddare till att reda ut en konflikt mellan olika planeter, och av en händelse råkar de på en liten pojke som har Kraften (The Force! Äntligen är jag med på en av referenserna som annars flyger över mitt huvud 😂) mycket starkt inom sig. Pojken är Anakin Skywalker som ju senare ska innebära en massiv påverkan i Star Wars-världen. (Även om jag inte sett filmerna har man väl snappat upp NÅGOT. 🤓)Men det är bara så tråkigt. Och actionfyllt. Och tråkigt. Och barnsligt. Och tråkigt. 🙊 Mitt engagemang uteblir tyvärr helt (sorry att dissa ännu en älskad mediasensation här nu 🤪) och jag klarar max 20 minuter i taget innan jag måste pausa och stänga av. Kanske gjorde jag ett generalfel när jag beslöt mig för den kronologiska ordningen? Skulle jag börjat med "A New Hope" som kom 1977?Är så nyfiken på era tankar kring Star Wars. Om ni ens sett filmerna? Gjorde en undersökning på Instagram, och där svarade nästan 70% av de som svarade (ganska många tusen) att de inte sett dem. Blev så förvånad, trodde "alla" hade sett dem? Åtminstone de gamla filmerna? Eller är det mest killar som tittat? Är de gamla filmerna bättre? Eller är det mest nostalgi?Jag kommer fortsätta titta i alla fall. Är väldigt sugen på att ta mig igenom ännu ett par filmer så att jag äntligen kan få sätta tänderna i de gamla rullarna från 70/80-talet. Vill höra Darth Vaders kämpande andetag bakom masken, se Prinsessan Leia i sin guldbikini, spana in Han Solos fräsiga fajter. Mest för att ha sett dem kanske, än för att faktiskt se dem. Men ändå. Det får dock vänta tills i höst. 🪐Läs också:Baby Reindeer får mig att känna exakt nollKlicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst. 💓
