I går vaknade vi upp till blå himmel och snö på taken. Nu skulle det firas urmysig första advent! ❄️ Iggy såg först julkalendern på teve, sen satte jag på radions kalender åt honom på paddan. Han mös ihop sig i täcket och verkade ha det hur gött som helst. Jag blev tokglad att han ville lyssna på radiokalendern, tänker att det är viktigt för fantasin att få skapa egna bilder i huvudet. Men. När jag kom tillbaks in i rummet en kvart senare, och ooohh:ade och aaaaahh:ade över att han verkade tycka så mycket om radiokalendern sa han bara: "Näää, alltså jag tittar på teve". 😬Mjahapp. Ungen hade stängt av radiokalendern "Den var tråkig!", och satt på barnprogram. Såklart. Om ni undrar vad det är i skålen på nattduksbordet är det detta. 👆🏻 Iggy hostade något infernaliskt natten till lördagen, så jag testade husmorsknepet att skiva en lök, lägga den i en djup tallrik som står bredvid sängen och hälla kokhett vatten över. Och jag vet inte om Iggys hosta blev mycket bättre natten till söndag eller om husmorstricket funkade, men hostan var i alla fall nästan obefintlig. 🙌🏻 Sen spolar vi fram några timmar: då sitter jag och Tintan på akuten. Jag (jag!! 😭🙈) lyckades nämligen klämma hennes lilla, lilla finger i en dörr hemma. Det var helt fruktansvärt. Vi hade varit inne i Iggys rum och hämtat strumpor. Sen gick vi ut, och jag vill alltid stänga till den dörren då det är en massa verktyg därinne som är farliga för ungarna. När jag stängt dörren skriker Tintan, jag tittar på henne för att se vad som är fatt - och inser att hon SITTER FAST MED HANDEN I DÖRREN! Som jag alltså stängt - med hennes finger emellan. 😭 Jag river upp dörren, lyfter upp Tintan och tittar på fingret. Nageln är bortklämd och hänger i en slamsa. Det blöder, hon skriker, Iggy blir orolig och börjar gråta. Niklas är ute på promenad. Jag får panik. Försöker trösta Tintan, lugna Iggy och komma till sans själv på en gång. Försöker tänka vad jag ska göra - måste se om fingret är brutet! Verkar inte så. Tintan skriker, kan inte googla för att se vad man gör med en nagel som klämts av, för mycket kaos runtomkring. Ringer Niklas och i princip skriker att han får komma hem NU. Han är på andra sidan stan, nere vid vattnet. Han försöker få tag på en taxi, han googlar, ringer 1177 och Mackanrackarn som är barnläkare. Skickar sms till mig med info som jag läser mitt i kaoset och känner mig något lugnare. Drar igång paddan, kramar Tintan hårt i famnen och vaggar henne. Verkar ändå inte vara SÅ farligt då hon relativt snabbt lugnar sig. Tittar på fingret, det ser okej ut. Ingen nagel, men inte snett eller vinklat åt något lurigt håll. Googlar 1177, läser och blir lugnare. Niklas kommer hem, jag och Tintan åker till närakuten. Både Mackanrackarn och 1177 vill att en läkare tittar på fingret. Det är fullt (FULLT) med folk, och vi får vänta länge. Vandrar omkring, försöker roa oss. Tintan tittar på fingret och säger "Ajaj". Jag känner mig som världens hemskaste mamma. Efter ett par timmar får vi träffa sjuksköterska och läkare. De tittar och känner, är jättefina med Tintan. Inget är brutet, de lägger om såret och ger Tintan en piggelin. Vi ger oss tillbaka hem, omtumlade men okej. I taxin på väg tillbaka slocknar Tintan direkt. När vi kommer hem är det fullt sjå med förberedelser inför årets stora julpyssel. Mamma har kommit till stan, och ska hålla i sitt årliga julpyssel med alla barnbarn hemma hos oss. Jag lägger in Tintan i sovrummet, och sen brygger jag en stor kopp kaffe och sätter mig ner. Medan ungarna gör pepparkakshus och dekorerar apelsiner pratar jag med mina bröder och deras familjer. Det visar sig att jag inte är den enda i familjen som klämt sitt barns fingrar. Ligger det i generna kanske, vår klumpighet? 😬 Jag håller i experimentet Tomtecookies som Vivi hittat på (recept här). Skumtomtar inbakade i pepparkaksdeg. Plättlätt att göra för stora och små. Resultatet: SUPERGODA kakor som var krispiga utanpå och sega inuti. Nom nom. Rekommenderas! 👍🏻 När Tintan vaknar kommer hon ut till de andra, och leker loss med kusinerna. LYCKLIGTVIS har detta gått så bra som det bara kunde (under omständigheterna), och hon verkar inte ha ont. Bryr sig inte nämnvärt om sin fingertuta. 🙌🏻 Leker på som vanligt. Är på strålande humör. 💘 Så förmodligen har jag i alla fall inte brutit fingret på mitt goda lilla barn. Jag har "bara" klämt det och slitit av nageln. 😭 Men men, det verkar som sagt ha gått så bra som det kunde. Men vilket PISS alltså, att göra en sån här grej..! Så hemskt, så hemskt. 💔 Hursomhelst så blev det en mysig dag till slut. Det skapades sju fantasifulla pepparkakshus, massor av apelsiner som doftar gott, det gjordes kakor - och bivaxljus. Tips tips! Min smarta mammas idé. Hon köper bivax på karta och ljusvekar i pysselbutik. Sen rullar ungarna bara bivaxkartan runt veken - så har de gjort ett ljus! Blir vackert, är lätt och roligt. Och går att använda sen. Fin julklapp dessutom. ✨ När alla hade gått var jag helt slut. Den energin jag brände av på förmiddagen när Tintafingret klämdes alltså, och sen akuten på det och sen pysseldag. Men som tur var så gick allt ändå relativt bra, och det blev en mysig första advent. Som vi ALDRIG kommer glömma. 🤪
