Förisinskolning alltså, inte helt enkelt. 💔 I onsdags ringde de kl 13 från föris (med en gallskrikande Tinta i bakgrunden) och sa att jag nog borde komma och hämta henne. Det hade "inte varit en bra dag". Magkänslan då alltså. INTE mysig. 😭 Ledsenheten som kom när jag lämnade hade liksom inte släppt för Tintan under dagen. I går gick det bättre. Hon var ledsen när jag lämnade, men sen ordnade det upp sig. Ett litet ledset återfall efter vilan, men sen blev det bra. Och jag HAJAR. Oavsett hur fint föris man har så är ju insikten om att livet hemma med päronen nu är över (eller i alla fall förändrat) såklart bökig. Har för mig att det var lite liknande kurva med Iggy också. Typ omkring dag tre. Föris är inte bara en tillfällig plats, och livet är förändrat. ❣️ I dag blev Tintan också ledsen vid lämning, men jag hoppas att resten av dagen går bra. I går hade hon börjat öppna upp sig mer berättade pedagogerna, velat visa dem saker och liksom börjat snacka med dem. Ett bra tecken, hoppas hon bygger vidare på det idag. Vore fint om hon kunde få en bra dag på föris innan helgen. Så myser vi järnet här hemma i två dagar, och tar nya tag på måndag. Känns väldigt skönt att vi bor tre minuter från föris, och att jag kan kuta dit i princip direkt om det skulle vara något. Men det ÄR ju en delad känsla i kroppen. Alla såna här typer av förändringar är såklart jobbiga, och att se sitt lilla barn ledset är ju alla pärons magont. Och samtidigt är jag SÅ KLAR med att trolla med knäna och försöka pussla ihop vardagen. Efter ett och ett halvt år med andan i halsen KONSTANT för att få ihop jobb, föräldraskap och LIVET med allt som hänt, var det i sista minuten jag fick detta andningshål som föris faktiskt innebär. Och jag VET ju att det kommer bli bra. Det tar olika lång tid för olika barn, men det BLIR BRA. Och jag VET att Tintan kommer ha toppenkul och lära sig en massa på föris. Och hon kommer få kompisar. Jag tycker det är SÅ kul att få koll på alla små ettåringar på hennes avdelning, lära mig deras namn osv. Tanken på att de är Tintans blivande små polare är så rolig tycker jag. Kanske är det någon eller några av de där små kidsen som blir riktiga bästisar - som kanske finns kvar i både Tintans och våra liv i många, många år framöver? Som man då haft koll på sen de tultade runt i blöjor. SÅ GÖLLIGT JU. 😭 Och hur är det på hemmafronten då? Well, jag har jobbat en del. IFRED. 👹🙌🏻 Utan panisk stress. Även om renoveringen ställer till det litegrann... Hade ett jätteroligt jobb inbokat för IKEA på temat Barnrum denna vecka. Enda problemet? VI HAR INGET BARNRUM! Det är ett...skräpkaosrum.🙈 I dagsläget. Men jobbet var inbokat sen läääänge (när jag trodde att vid det här laget skulle vi SÅKLAAART vara klara i lyan! 😂) så det var bara att Make It Work. Så det gjorde jag. 💪🏻💥 Resultatet får ni se på Instagram i nästa vecka. 🙊 Vet att många också undrar hur det varit att komma hem. Hur är det Niklas? Och hur är det för honom att vi kommit hem. Tänker att det får ett eget inlägg. Kommer snart. ❣️Nu tänkte jag roa mig med ett maffigt inredningsinlägg som kommer upp antingen i morgon eller på söndag, beroende på om jag kan hämta Tintan 14.30 som planerat - eller om de ringer innan och säger att det "inte var en bra dag". Håll tummarna för alternativ 1! 🙏🏻
