Med den här happy clappy bilden vill jag säga TACK SÅ MYCKET, för all feedback vad gäller min Instagramångest. Det var guld värt för mig att få höra era åsikter, TACK. 🙌🏻 Det känns som att jag fått ganska många nycklar, både till varför en del av er sunkat ur på Instagram överlag, och varför jag själv tappat sugen. Dels tror jag att vi är på väg mot en trend (eller, vi är redan där) som innebär att det massiva slukandet, nästintill urskillningslöst, av sociala medier är över. Vilket är HÄLSOSAMT OCH BRA. Istället för att följa 750 "inspirationskonton", så kanske man vill följa 20. Där det fokuseras på sakfrågor man är intresserad av (feminism, anyone? 🙋🏼♀️), specialintressen (själv älskar jag @discoverocean) - och sen något som inspirerar på ett plan som känns bra. 💘 Vad gäller just min instagram, så steker jag alltför fluffiga filter från och med nu. Jag ville skapa en drömmig värld där, men alla bilder känns same same och JAG ÄR JU INTE en sån där vars följare vill ha sagomagi. Har jag dessutom fått svart på vitt nu. 😜 Det finns andra som gör det SÅ mycket bättre, om man vill ha den grejen. Nej, jag ska gå tillbaka till det som gjorde att jag tyckte Instagram var roligt från första början: Lägga upp bilder i stunden. Vad har jag ens HÅLLIT PÅ MED som sparat fina bilder från bloggen att portionera ut då och då? För att få ett fint FLÖDE?! 🤯 Det är ju liksom inte jag. Och läser man bloggen och ser en två veckor gammal bild dyka upp på Instagram som man redan sett hajar jag att det blir skittråkigt. Jag kommer från och med nu högaktligen skita i hur mitt flöde ser ut. Det är de enskilda bilderna och vad de säger som betyder nåt - inte helheten. Instagram ska få återgå till att bli ett komplement till bloggen. En plats där man hittar sånt som INTE hittas här. En självständig kanal. Jag kommer fortfarande vilja lägga upp fina bilder, och jag kommer fortfarande att redigera mitt material, men jag vill INTE erbjuda sagomagi. Nä - fina bilder från det som händer just här, just nu. När jag känner att jag har något att säga, eller visa - eller både och. Min Instagram kommer göras på MITT sätt. Sluta snegla på vad andra gör. Vill jag lägga upp 15 bilder i samma post (det går ju faktiskt 👹) så gör jag det. Vill jag skriva en låååång rant så gör jag det. Och vill jag bara önska glad fredag med en snajdig bukett - ja, men DÅ GÖR JAG DET. Märkligt egentligen, att det skulle kännas så svårt? När det ju var så lätt? Så fort jag började läsa alla (SÅ MÅNGA! TAAACK! 😚) kommentarer här och på Instagram (och alla DM´s) kände jag ganska snabbt vilka som "tog". Ni vet, den där känslan när man får befogad kritik. Lite jobbigt, men om man pallar erkänna för sig själv att mänskan som framför kritiken har rätt, så blir det väldigt bra och utvecklande. Jag känner mig helt ärligt ganska mycket lättare nu. Ibland ser man inte skogen för alla trän. Och ibland är det svårt att vara sig själv för att man stirrar sig blind på hur andra är. Känns oerhört skönt att liksom tvätta bort ångesten från Instagram, och se det som en rolig grej igen. Där jag slänger upp sånt som jag kommer att tänka på i stunden, och där den enskilda bilden väger mycket, mycket tyngre än det där snygga flödespusslet. 🌸 Ska posta min första bild (eller blir det fleeeeeer i ett å samma inlägg nu kanske? 👹) senare i kväll (nu måste jag hämta på föris). Ska bli spännande att se vart det här (vart JAG 🤪) tar vägen! 💥
