I år har jag bloggat i precis ett decennium. TIO ÅR. Mitt första inlägg skrev jag på GlamMoms företagsblogg den 16:e augusti 2013 och texten till bilden ovan löd såhär:Jag e preggo! Jajamensan! I slutet på januari 2014 tittar det ut en liten GlamMom-bebis som just nu ligger och trynar i magen. Den är någorlunda nybakad, här är en bild ifrån förra veckan när jag och magen befann oss i Provence. Kommer bli en sjukt spännande höst det här! :-DBikinitopp / OyshoBikinitrosa / Mads NørgaardHatt / lånad av mammaSolglajer / fyndade på marknad i NYBadplats / BauduenMage / vecka 15 Då drev jag GlamMom ihop med ett fantastiskt gäng. Jobbade som en sinnessjuk, men hade också väldigt, väldigt roligt. Jag började med Dagens Preggo/Dagens Momspo-inlägg (har fortfarande kvar den där leopardfuskisen). Hand upp alla som minns den ormskinnsgröna Marc Jacobs-väskan jag bar JÄMT. 🙋🏼♀️ Jag delade med mig av hur det var att bli på smällen, föda med kejsarsnitt (+ kampen för att få det) och gå från att vara bara jag och Niklas till att bli ett par med barn. En familj. Under de här tio åren har jag delat en hel del annat också. Att livet inte alltid blir som man tänker sig. Att mattan under ens fötter kan ryckas bort och huxflux får man lägga mestadels av sin energi på att lösa en sjukdomsgåta som vården står handfallen inför. Och hantera hur livet påverkas av att någon man räknat med liksom faller bort. (Foto: KajsaCharlotta.se)Men mest av allt hoppas jag att jag delat med mig kring det som kanske är allra, allra viktigast för mig: det här med att värna vardagsglädjen. Att hitta det stora i det lilla, det fina mitt i allt det jobbiga. Det har varit en life saver för min egen del. Att se och uppskatta allt fantastiskt man redan har i sitt liv, snarare än att fokusera på det man inte har. Jag delade också lyckan i somras, när vi under fem veckors tid helt plötsligt hade det där som "alla andra" har. Ett "vanligt" liv. Så fantastiskt det var, och så GENOMFINT det kändes att ni gladdes så mycket tillsammans med oss. Tack tack tack för det. Men nu hoppar vi fram till i dag. De senaste åren har allt fler profiler lagt ner sina bloggar för att istället satsa helhjärtat på Instagram eller TikTok. Eller kanske YouTube. En efter en har meddelat att det är dags för nästa steg, tackat för sin tid som bloggare och fokuserat på andra format. Jag har också funderat i de banorna. Alla mina jobbuppdrag sker på Instagram nuförtiden. Varumärken vill synas i flödet, i reels, på stories. Ingen efterfrågar blogg. Märkligt har jag tyckt. Härinne får de ju läsarnas odelade uppmärksamhet. Det går inte att klicka sig till nästa nästa nästa på en nanosekund. Men utvecklingen har stadigt gått mot Instagram - och det får en ju att börja fundera. Är det inte bättre ändå att lägga 100% av sin energi på den plattform där jobben faktiskt görs? För det här är mitt jobb - och då ska man väl lägga mest tid där uppdragen finns. Eller? Eller så går man efter det som känns bra i magen. Det som känns lustfyllt. Det som man känner GER energi. Och för mig är det bloggen. Efter att den gått lite på halvfart en längre tid då andra projekt gått före gjorde jag ett experiment nu i oktober och november. Jag bestämde mig för att satsa på den här kanalen. La ner tid, kärlek och energi för att försöka skapa en plats med varierat innehåll som skulle bjuda på något nytt (nästan) varje dag till er som kom förbi. Och jag hade SÅ KUL! Jag har ÄLSKAT de här två månaderna. Att få hitta på inlägg, ta en massa bilder, fnurla på saker att lyfta tillsammans med er. Och jag har varit SÅ GLAD OCH TACKSAM över att upptäcka att ni hakat på. Nu är vi nästan lika många härinne igen som innan bloggen gick ner på halvfart. TACK FÖR DET! 🥹🙏🏻 De här senaste två månaderna har fått mig att inse att det är bloggen jag vill satsa på. Instagram i all ära, men för mig är det snarare ett komplement till det jag gör härinne, än en kanal som ska få lira första fiol. Jag älskar stories. Där delar jag saker jag tänker på/upplever i stunden - ofta med en humoristisk touch. Mina stories ska vara 100% avslappnade, och ge noll% prestationsångest.Märker att jag själv endast vill titta på de vars stories jag vet inte är för putsade. På stories vill jag se diskbänksrealism utan filter och gärna med humor och glimten i ögat. Typ Hanapee och Hannahhvaa. Reels tycker jag också är kul. Efter alla år med YouTube så är det roligt med ett rörligt format som inte kräver lika mycket som YT men där man ändå får en liten kik in i andras liv. Flödet har jag varit sjukt vilsen i, i flera år ska jag nog säga. Vad fasen ska man posta där, liksom? Många av mina kollegor har ju nischat sig. Satsat på antingen mode eller inredning eller träning eller åsikter eller skönhet eller...ja, ni fattar. Man väljer ett ämne som man sen håller sig till. Det älskar Instagrams algoritm också, och då är det mycket lättare att växa.Jag däremot är spretig som tusan. Vill inte välja, kan inte välja. Det blir för platt tycker jag, och jag skulle själv tycka att det vore urtråkigt att enbart fokusera på en sida av mig själv framöver. Så jag kommer att fortsätta spreta på i flödet, och har nyligen bestämt mig för att jag där kommer gå tillbaka till hur jag använde Instagram förr i tiden: Ögonblicksbilder ur livet. Inte kurerat, inte uttänkt.Funderade ett tag också på om jag skulle göra så som jag sett att många andra gjort; dvs flyttat sitt blogginnehåll till Instagram. Att man postar långa texter där istället. Men nej, det är inte för mig. Och eftersom de olika flödena och kanalerna behöver ha olika tydliga funktioner så får flödet bli ögonblicksbilder, stories BTS och kul tankar i stunden - och bloggen mitt HEM. Det är här jag vill spendera mest tid. Det är här det är roligast att vara. Det är här det är lättast att ha ett utbyte med ER. Och för mig är det just precis det som detta handlar om egentligen - utbytet med er. Sen dag ett har jag känt att mina kanaler varit en two way street. Att jag får ut (minst!) lika mycket av er som ni av mig. Era inspel, kommentarer och kloka tankar har på riktigt förändrat mitt liv, våra liv till det bättre. All stöttning jag fått i allt ifrån att föda med planerat kejsarsnitt till hjälp om hur man får barn att sova till hur man pallar med livets kurvbollar. Vi hade till exempel inte upptäckt att Niklas led av just ME om inte ni fanns, och nämnde det i kommentarerna. Kanske hade vi kommit till den slutsatsen själva så småningom - men det hade garanterat tagit mycket längre tid. Och lider man av ME är varje dag där man kan försöka lösa sin gåta extremt värdefull. Så jag har landat i att nej, jag kommer INTE att sluta blogga. Jag kommer följa mitt hjärta och göra tvärtom: satsa på den kanal jag gillar bäst, och växla upp. Även om jobben inte finns här. För jag älskar älskar älskar allt som har med den här platsen att göra, och jag tror faktiskt också att bloggar kommer att börja öka igen. Jag märker i alla fall på min egen konsumtion av sociala medier att jag dras mer och mer till de längre texterna än det snabba flödet. Jag blir så otroligt mycket mer inspirerad av att läsa ett blogginlägg från en person, än att scrolla förbi tio bilder från tio personer på Instagram. Jag har gått tillbaka till något jag alltid njöt så mycket av för några år sen: min bloggrunda. En gång om dagen kör jag den. Jag slinker in hos Sandra, hos Flora, hos Elsa, hos Kristin. Har jag extratid svänger jag förbi TWWP och spanar in om mina favoriter Frida och Frida postat något nytt. Det var länge sen storfavoriten Elin la upp något, men jag går alltid in och kikar ändå. Och hoppas.Allra mest älskar jag de som postar varje dag. Därför försöker jag också att göra det. Målet är varje dag, eller i alla fall 6 dagar av 7. När man väl börjat läsa en blogg blir man ju så glad om det finns något nytt att ta del av varje dag. Litet eller stort. Det blir en del av ens rutin, något som ger daglig energi. Bloggrundan är min egentid. Ett sätt att få besöka andra universum än mitt eget och ta del av andras tankar kring saker och ting. Inspirationen på kläd- och inredningssidan ska inte underskattas heller. Jag är och förblir en förespråkare av det djupliga.Är så tacksam att ni vill besöka mitt universum, och ta del av det som bjuds här. Jag vet att många av er har hängt med ända sen starten för ett decennium sen, och jag hoppas hoppas hoppas att ni vill hänga med i ett decennium till. För jag har inga planer på att försvinna. ❣️Klicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg som uppskattas mest!
