Det är mycket nu. Har svårt att räcka till och har konstant dåligt samvete över nåt. Jag jobbar som en tok med WoA. Det är det roligaste och viktigaste jag någonsin gjort, och jag trivs verkligen med att vara i den här uppbyggnadsfasen. Men att vara i den innebär också konstant stress och press och oändliga Att Göra-listor som aldrig verkar krympa hur många punkter man än bockar av.Till det kommer allt annat som ska rattas i livet: Hämtningar och lämningar, läxor som ska läsas, barn som fyller år och ska firas, andra barn som bjuder på kalas, egna kalas för de egna barnen som fyllt år, mat på bordet, just det tvätten, det ska kirras fredagsmys och lördagsmys, helger ska innehålla nåt och sommarlov ska planeras. BLAND ANNAT. Ja - men ni vet exakt. 🤪Har också konstant dåligt samvete över bloggen eftersom jag allra helst vill skriva om WoA VARENDA DAG pga MITT LIV JUST NU OCH SÅ JÄVLA KUL OCH GIVANDE. Men jag vet att alla (såklart, helt förståeligt) inte är intresserade och som den people pleaser jag är mår jag då dåligt över att inte ge exakt alla det de vill ha. Vilket jag VET är omöjligt, men ändå. 🤷🏼♀️Och då blir det att jag istället knappt bloggar alls pga blir så osäker på vad jag "får" skriva om. Vansinne såklart, detta är ju ändå min blogg och jag vore både galen och dum om jag INTE skrev om det som engagerade mig allra mest. Måste släppa sargen där och känna mig bekväm i att en blogg ju är flytande. Den handlar om det som människan bakom bloggen lever i just NU. Och att det då måste få vara okej att det är det som bloggen till stor del då handlar om.Det finns ju annat i mitt/våra liv OCKSÅ som jag skriver inlägg om. Men som det varit den senaste tiden har jag liksom suttit och räknat hur många inlägg jag lagt i WoA-kategorin och försökt väga upp dem med inlägg i andra kategorier. Och så kan jag liksom inte ha det. Då låser sig allt och jag vill inte skriva några inlägg alls. Så framöver ska jag bara försöka släppa tankarna på att göra alla nöjda (mission impossible) och skriva om det som jag vill skriva om. Vad det nu än är. Just precis här sitter jag just precis nu. Slevar i mig gröt och försöker bocka av så många Att Göra som möjligt. På måndag bjuder jag ett gäng fantastiska influencers på lunch på Ett Hem för att berätta om WoA, så i dag behöver jag förbereda presentationen jag ska ha för dem. Det är ju mycket att förklara om man inte vet något om Web3 innan, och samtidigt vill jag inte att de ska somna. 😂 Ska hitta någon slags mellanväg. 💪🏻 I dag ska jag även på lunch på Fotografiska - som faktiskt har en NFT-utställning! 👾 Ni ser, det börjar bubbla även här i Skandinavien nu.I morgon är det min födelsedag. 44 bast. 🎈 Känns ju helt overkligt på något sätt. En av mina bästa kompisar sa senast vi sågs att "Men HERREGUD - i år fyller jag 48. Det kan väl inte stämma?!". Och när hon sa det kändes det faktiskt lite konstigt. Är vi nästan 50? 🙊 Tur att 50 är det nya 40 osv. 👹Om jag får nämna något mer om WoA (sorry skjut mig då) så är YTTERLIGARE en väldigt fin grej med projektet att jag faktiskt fått ett annat perspektiv på ålder. Jag trodde inte att jag var så låst som jag nog ändå var. Vid att man liksom "är" på ett visst sätt, bara för att man är i en viss ålder. Idiotiskt såklart. För i vår Discord finns det kvinnor mellan 20-70+. Bland dem som är allra mest aktiva i diskussionerna (som till största delen faktiskt handlar om LIVET skulle jag säga 🧡) är åldersblandningen hejvild. 25-åringar, 35-åringar, 45-åringar (🙋🏼♀️), 55-åringar och 65-åringar. Men när man inte ser varandra (man ser ju bara en profilbild på den man chattar med) så smälter ju egentligen alla yttre attribut bort, och det som kvarstår är MÄNNISKAN. Och då blir det så sjukt uppenbart hur lika vi är, och att det enda ålder innebär är mer erfarenheter och mer klokskap att bidra med i samtalen. En fin insikt.❣️Ha en fin fredag nu hörrni, och en jättefin helg. För vår del blir det (som alltid, älskar att ha traditioner - dels för att det är smarrigt men också för att slippa tänka 😂) först tacos, sen glass och till sist snacks i soffan framför film. ✨