(Bild från när Iggy joinade vår familj, 29 januari 2014💘) Hur kommer det sig att ni valde kejsarsnitt med första barnet? Var det något du/ni funderade på innan du blev gravid eller kom önskan/beslutet under graviditeten? Ni blogoliner som hängt med mig länge har nog redan benkoll på det här, men eftersom det är så pass många nya som hittat hit den senaste tiden så ska jag såklart förklara för er också. Att få föda med planerat kejsarsnitt var otroligt viktigt för mig. Varför kan ni läsa om här. Rätten att få föda med planerat snitt är en hjärtefråga för mig, och jag har deltagit i diverse poddar och debattprogram hit och dit för att framföra mina åsikter kring detta. Jag var nyligen med i Babyz Podcast där man får en väldigt tydlig bild av varför jag vill föda med snitt och mina känslor kring den svenska förlossningsvården. Läs ett inlägg om den podcasten här (med flera åsikter kring just ks), i inlägget hittas även en länk till avsnittet. https://youtu.be/6T04ygxWWgo Jag var också med i en YouTube-serie som hette Gravid Vecka För Vecka där jag delade med mig väldigt personligt om hela min gravidresa, men också om kejsarsnitt. Ovan är det avsnitt som gjorde från förlossningen, här hittar ni samtliga avsnitt, totalt 20 veckors dokumenterande av min preggofiering med Iggy. Går man igenom ovan material får man en väldigt klar och tydlig bild av varför jag ville föda med planerat kejsarsnitt.💝 Och är man nyfiken på hur ett kejsarsnitt går till, så kan man (förutom att spana in filmen ovan) även läsa min förlossningsberättelse. Del 1 hittas här och del 2 hittas här. (Del 3 skrev jag aldrig, sorryborry för det.) Hej Vanja. Jag läser ofta din blogg och tycker den är superinspirerande. Något som jag ofta har tänkt på när jag läser den är att du alltid använder några ord som är mer ”avancerade” (som tex arla, obskyr osv). Det vore intressant att höra din synvikel på varför du tror att det faller dig naturligt att använda de här orden. 🙂 Är det något du har reflekterat över?Tror du att det beror på att du länge har varit inom musikbranschen och därmed snappat upp sådana ord för att skapa ett annat djup på din musik eller beror det på något annat? Vore som sagt kul att höra ditt uttalande om det. 🙂 Kram! Halloj gulle, tack för fina ord! Ha ha, jaaaaa det där med orden. Jag är lite av en språknörd, har alltid tyckt att just språk och ord varit fascinerande. Har också alltid skrivit väldigt mycket och läst väldigt mycket, då utsätter man ju sig liksom för en massa ord konstant. Sen är båda mina föräldrar journalister, och min pappa EXTREMT språkintresserad. Han talar ett helt gäng med språk från hela världen, och han läser ordböcker innan han somnar ha ha... På riktigt. Så det här med språk och ord har nog dels alltid funnits i min familj, men sen älskar jag att själv leka med språk och blanda högt å lågt. Att jag t ex skriver å istället för och i bland, använder mig av "fräsigt" å "snajdigt" å "stålars" men samtidigt även plockar in mer avancerade ord och termer. Det var det långa svaret. De korta svaret är - för att jag tycker det är kul!😍 Jag vet att era försök att bli preggo inte var många innan lilla basilika tog fart, men hur var det med Iggy? Försökte ni länge innan det hände något där? Med Iggy gick det på första försöket, så det var också rätt snabbt jobbat. Jag vet exakt när det hände också, det kändes direkt i hela kroppen. Flummigt, men sant. Niklas tog faktiskt en bild på mig där i sängen när vi hade...ehhh, fått till det. Så i precis den stunden blev Iggy till. Det är en jättefin bild och jag letade ihjäl mig efter den för att kunna posta den i det här inlägget, men jag kan tyvärr inte hitta den. Ni får hålla tillgodo med ovan magbild istället, när jag var i vecka 34 och hade blivit fräsigt sminkad inför en plåtning. Innan jag tvättade av mig sminket den kvällen tog jag denna bild, för att liksom minnas att jag ens kunde se ut sådär. Som ni ser var jag förstjust i mobilskal med vardagsglädje även då - ett Hello Kitty-strassskal köpt i Tokyo prydde min mobil, dessutom hade jag hängt på små macarons (fanns HUUUR mycket mobilaccessoarer som helst att haffa i Japan).🦄 Vad kan du störa dig på hos Niklas och vad kan han/tror du att han stör sig på hos dig? Hmmm. Det är inte mycket jag stör mig på hos honom faktiskt. Kanske därför vi fortfarande är tillsammans efter 12 år ha ha! En grej är kanske att han är så nyttig, och jag är liksom (jämförelsevis) så onyttig. Vilket gör att jag kan känna mig lite grisig jämfört med honom mat- och godismässigt. Han tar liksom en godisbit på fredagkvällen (kanske två), medan jag öser i mig tre hekto, pausar för att jag mår illa - och sen fortsätter igen när illamåendet sjunkit undan. Ibland vore det skönt om han också grisade till det en smula, så att jag slapp vara "värst" på den fronten jämt.👹 Det som Niklas stör sig på hos mig...? Tidigare var det nog helt klart att jag arbetade så mycket. Att han liksom prioriterades sekundärt gentemot mitt jobb. Och det är ju inte så kul, det hajar jag. Så är det dock inte längre, numera VILL jag ju faktiskt inte jobba så förtvivlat mycket. (Bild från samarbete med en spar-app) Är det flera ggr i veckan du tackar nej till samarbeten som du gärna skulle vilja göra om tiden fanns och hur sållar du kring detta mer konkret, typ inkomsten eller bara din känsla för vad du känner känns viktigt/rätt? Jag tackar nej till alla samarbeten som är oseriösa (såna som erbjuder produkter i utbyte mot inlägg t ex, trixigt att betala hyran med kläder och hårvårdsprodukter), ska jag engagera mig kräver jag att få betalt för det jobb jag lägger ner. Det här är ju faktiskt mitt yrke. De samarbeten jag väljer att göra är alltså arvoderade, och varumärket/upplägget ska alltid kännas relevant för mig och mina följare - och sen ska det såklart vara något jag tycker är genuint bra också. Att kunna göra någonting personligt av samarbetet är också väldigt viktigt för mig, jag kommer aldrig lägga upp tre bilder i rad på en produkt och skriva "Den här e toppen, spring å köp!". Jag anstränger mig verkligen för att göra alla samarbeten så bra jag kan så att ni som läser bloggen ska få ut något av dem, och bli tipsade om nåt som är VETTIGT. Eftersom jag har en prislista som jag går efter gör jag bara såna samarbeten där jag får betalt det jag anser att jag är värd. Några gånger har jag jobbat med varumärken som betalat under mina priser, men då är det för att det varit varumärken som jag verkligen gillat, velat stötta och vara en del av. Om någon skulle erbjuda mig dubbelt eller trippelt betalt för ett samarbete jag INTE ville göra, skulle det spela exakt noll roll. Jag är alldeles för rädd om min egen integritet och mina fina följares förtroende för att riskera hela mitt eget varumärke och därigenom mitt levebröd. Hur ser du på skrivandet, är det ngt du tänker på i ett vidare perspektiv, t ex tankar på att skriva en bok? Jag har (hittills) två drömböcker i mig som jag vill göra. Den ena håller ni faktiskt på att bli verklighet, och om allt går som det ska kommer den landa i butikerna hösten 2018.🎉Den andra boken får vi se när jag har möjlighet att ta mig an... Jag har följt dig mycket på youtube har därför sett en del av er lägenhet och min fråga till dig (och Niklas) är i fall ni har tänkt något på boende nu när nya bebisen är på g? Är fullt medveten om att barn kan dela rum osv men undrar i fall ni har känt att ni senare kommer behöva något större eller om ni känner att det är något som tiden för avgöra? Varken jag eller Niklas planerar så långt fram, vi lever i nuet och löser saker när vi behöver. Just nu trivs vi tippetopp i vår lya och har inga planer på att flytta. Vi bor i en fyra, så om man vill kan man ju göra om Bara Vara-rummet (bilden) till barnrum längre fram om det skulle behövas. Men det ligger så långt fram i tiden att det inte känns värt att fundera på. När den dagen väl kommer kanske vi redan bor någon annanstans, eller kanske inte ens i Sverige, vem vet? Så kidsen får snällt dela rum till en början, så löser vi det där med skilda rum när det finns ett behov av det.🙃 (Vårt kök före och efter vårt fix and trix) Hur resonerar ni kring att bo i en hyresrätt och fixa så mycket? Köket blev superfint verkligen. Jag och min man mellanlandade i en hyresrätt här i Sthlm i ett år mellan två bostadsköp och jag var så stressad över att ”kasta pengarna i sjön” varje månad. Hur tänker ni? Vill ni i framtiden äga er bostad, eller ser ni er bli gamla där ni bor nu? Jag har alltid bott i hyresrätt, och alltid rustat upp dem och gjort dem superfina. Det har aldrig blivit några problem med mina värdar. Viktigt är såklart att göra allt professionellt och inte ge sig på annat än ytskiktsförändringar (inte riva ut badrum etc). Skulle det av någon anledning inte uppskattas att vi gjort om det vi gjort om, får vi helt enkelt återställa när vi flyttar. Men vi resonerar som så, att ska vi bo här i 15 år så ska vi ju TRIVAS, till 100%. Bara för ”att det är en hyresrätt” så kan man ju inte bo sämre än vad man blir glad av, tänker jag? Och att få vara lycklig och trivas i sitt hem är värt alla pengar, investeringar och tid i världen. Sen är det en fördom att man inte skulle få tillbaka det man investerat, för när man är ute på bytesmarknaden så har man oändligt mycket fler möjligheter att byta med andra topplägenheter, än om man inte hade fixat till sin lya alls. Väldigt många som insett det, så nu börjar fler och fler hyresrätter likna bostadsrätter, du får helt enkelt tillgång till en helt annan och mycket finare del av hyres/bytesmarknaden när du investerat i din lya. Så för mig är det självklart och 100% värt det att fixa till mitt boende, även om det är en hyresrätt. (Bara Vara-rummet före och efter fix and trix) Vad gäller frågan om vi vill bo i bostadsrätt längre fram, så är svaret: Jag vet inte. Som läget är nu finns det inte på kartan, eftersom det skulle bli så fruktansvärt dyrt att köpa något som ens är i närheten av en sån lya vi bor i nu: 100 kvadrat mitt på Söder, tre kakelugnar, höööögt i tak, sekelskifteshus. 15% kontantinsats av alla de 11, 12, 13 (eller fler?) miljonerna har vi INTE, och att belåna sig upp över öronen känns inte aktuellt. Att ta tio steg tillbaka på vardagsglädjestegen och sätta sig i en liten tvåa någonstans bara för att man prompt ska äga sitt boende (och det kanske är det vi möjligtvis skulle ha råd med) känns inte heller som ett alternativ. Ska vi kunna äga vårt boende i framtiden behöver vi bli snorrika först, så att vi kan casha en lya vi verkligen gillar/hus eller åtminstone komma med en rejäl insats. Och eftersom både jag och Niklas är obotliga optimister och stora drömmare (vad är poängen med att drömma litet liksom?😜) så tror vi såklart inte att det är någon omöjlighet. Men men, tiden får utvisa helt enkelt. Läs del 1 av frågestundssvaren här! Läs del 2 av frågestundssvaren här!
