Inlägget innehåller annonslänkar Vad KUUUUUL att ni också är taggade på Sri Lanka - och TACK för alla grymma tips! Vi ska sätta oss och boka boende i kväll, visar er inom kort var vi valt att plantera oss denna resa. Nu fortsätter vi med några fler undringar från frågestunden! Jeg lurer på hvordan dere (du og Niklas) tenker rundt eksponering av Iggy på bloggen? Han er jo mye på bloggen og vi lesere har blitt godt kjent med hans personlighet, vet når han er syk, kjenner søvnmønster osv. og han brukes i reklame også. Jeg er litt todelt til dette, for synes jo det er sååå gøy å lese om Iggy, men tenker at jeg aldri ville utlevert mitt eget barn på samme måte. Jeg mener ikke at dette er feil, jeg synes at alle skal gjøre det som kjennes riktig for seg og sin familie, men det ville vært interessant å høre hvordan dere tenker og resonnerer rundt dette. En sjukt intressant, viktig och inte helt lätt fråga att besvara. Men jag ska försöka! Min inställning till att ha med Iggy i mina kanaler har förändrats över tiden. När han var bebis var han...liksom bara en bebis. Han var ingen "person". Då hade jag inga problem alls med att ha med honom, någonstans. Men. Sen blev han äldre, utvecklade världens godaste lilla (stora!) personlighet - och då började det kännas tveksamt att ha med honom så mycket utan att han var med på det. Detta gällde framförallt YouTube, som för vår del blir mycket, mycket mer personligt än blogg eller Instagram just för att en mänskas personlighet kommer fram så mycket mer i rörlig bild. Så för ett tag sen tog vi ett beslut, och ni som följer kanalen har ju märkt av det, eftersom vi ganska ofta får frågan "Har ni slutat med YouTube"? Och njjjaaaej. Det har vi inte. Men det sätt vi kommer fortsätta med YT på kommer inte att inkludera Iggy på det sätt som det gjort hittills. Jag har dock inga problem alls med att ha med honom i bloggen. Dels för att han faktiskt inte är med så himla mycket, det brukar vara något inlägg i veckan. Dels för att man via bloggen enbart ser honom genom mina ögon, och allt som publiceras har gått via mitt filter. Hans personlighet kommer inte alls fram på samma sätt som på YouTube, där många av filmerna kretsar kring oss som familj. Bloggen kretsar kring mig, och sen dyker min familj och mina vänner upp lite här och där, men det är inte FOKUS på dem, och de är ingen förutsättning för att ni ska vilja följa bloggen. Jag är inte och kommer aldrig bli en klassisk föräldrablogg. Jag skriver om mitt liv där förvisso föräldraskap ingår, men det är inte ett av bloggens hörnstenar utan nåt som dyker upp ibland i vissa inlägg eftersom bloggen ju handlar om mitt liv - och jag är förälder. Att YouTube-kanalen blev en familjekanal istället för min kanal var någon slags naturlig utveckling av att jag var med i Gravid Vecka För Vecka. När förlossningen var över och vi hade fått vår bebis fortsatte vi liksom bara. Och som sagt så kändes allt peaches and cream så länge Iggy var liten, men ju större han blev desto mer tveksamt upplevde jag det hela. Och när det började kännas rejält tveksamt slutade vi. Vi kommer dock dra igång kanalen igen, med skillnaden att Iggys roll nu kommer vara på den nivå den är i bloggen. En biroll, inte en huvudroll. Det känns bara bra, kul och mysigt. Är ni med på tänket? Så - summan av kardemumman är alltså att Iggy kommer fortsätta dyka upp i el bloggo och på kanalen - men på birollsnivå. Sen publicerar vi såklart enbart sånt som vi tycker blir fina minnen - inga pinsamheter. Att vi ibland delar sånt som kan kännas privat (sömnproblem / tics exempelvis) beror på att vi tror att det vi kan dela med oss kring just dessa ämnen kan göra skillnad. Viktig skillnad. Hjälpa någon. Normalisera. Där utgår vi ifrån att Iggy kommer vara okej med det i framtiden, förstå hur vi tänkte och vår ambition att det skulle göra gott - nåt som vi såklart kan ha fel kring. Alla föräldrar gör "fel" på något sätt under sina barns uppväxt, och kanske kanske att det här då kommer bli vårt framtida stigma. Men jag och Niklas tror på att ett ökat delande bidrar till ett ökat normaliserande, och en ökad förståelse - och det är något fint att få vara med att bidra till. Vi får helt enkelt hoppas att även Iggy kommer se det så. Dessutom är det här med att dela med sig något som fortsätter att öka lavinartat. Vi befinner oss i lite av en brytpunkt där ett gäng rusar framåt och hänger på, medan andra tvekar inför utvecklingen och vill gärna bromsa. Jag tycker egentligen inte att något synsätt/ställningstagande är bättre än det andra, men som ni förstår är jag en av dem som hakar på och rusar framåt. Jag tycker dock inte att jag gör det urskillningslöst, ansvarslöst eller på något sätt som någon i familjen kommer att ångra i framtiden. Men jag VET såklart inte, det vet ju ingen - om något. Så det enda jag och Niklas kan göra i den här frågan är att gå på magkänsla och göra det som känns rätt för oss och vår familj. Så får framtiden utvisa om vi gjorde rätt eller inte. Hej! Jag har undrat en sak ett tag, när ni är på resa så säger ni ofta att ett rum e Niklas & ett är ditt, sover ni inte tillsammans? Hur kommer det sig & är det så i Sverige oxå? När vi fick barn slutade vi att sova i samma säng. Det beror på Niklas extrema sömnproblem som såklart blev ännu värre av att det nu dessutom fanns ett barn i rummet. Så efter några månader in i bebislivet delade vi upp oss för att det var det enda sättet som vi kunde få Niklas sömn att funka (och därmed hela familjen att funka). Och eftersom Iggy alltid sovit rätt dåligt och fortfarande vaknar minst en gång per natt har vi fortsatt att sova i olika rum. Vi pratade om att jag skulle flytta tillbaks in i vårt gemensamma sovrum för några månader sen; att Iggy skulle sova själv i sitt rum och att jag skulle slinka dit om han vaknade på natten. Men sen blev jag på smällen, började gå upp och kissa tretusensjuttioarton gånger per natt - och Iggy vaknar som en Skalmanklocka kl 04.00 varje dag och vill komma över till min säng. För många störande faktorer, och den enklaste vägen fick bli att jag stannade kvar i Iggys rum. Undrar bara vart du köpt dina ursnygga jeans🙌🏻 (De på bilden ovan alltså). Ha ha, får SÅ många frågor om dem så fort jag har på mig dem. De är från Dr Denim, modellen heter nåt med Retro men finns tyvärr inte kvar. Googlade lite och hittade de här som verkar vara nästan likadana, fast i svart. Hittade även dessa i en fin jeansblå färg, 50% rea dessutom. Kanske kan funka som the next best thing? Du har nämnt att det tog ett tag innan du ville skaffa barn, att Niklas ville men inte du? Vad fick dig att ändra dig? Och om du forsatt att inte vilja ha barn, tror du att ni fortfarande hade varit tillsammans? Yes, så var det. Niklas ville i flera år, och det var en diskussion som dök upp i vårt förhållande med jämna mellanrum - och som blev ganska jobbig varje gång (slutade ofta med gråt från min sida) eftersom jag inte ville. Att jag inte ville berodde dels på att jag aldrig varit en "barnperson" (har aldrig blivit stjärnögd över bebisar eller velat vara barnvakt etc), men framförallt på att jag inte befann mig på ett ställe i livet där jag kände mig tillfredsställd. Eftersom jobbet alltid varit en så himla stor del av mitt liv så var det helt fel tidpunkt att tänka på barn när jag: Var mitt uppe i en låtskrivar- och artistkarriär med konstanta resor till Paris där mitt skivbolag låg. Jag ville satsa ALLT på musiken och var helt ointresserad av allt annat. (Bilderna ovan är från en pressbildssession i Paris, 2009.) Misslyckats med att bli Nästa Madonna, allt jag trodde skulle bli BLEV INTE, jag hade en livkris och grät mig igenom hela 2010 nerbäddad i sängen med ångest i hela min varelse. Precis dragit igång GlamMom, hittat något nytt och roligt att kanalisera min energi till och jobbade dygnet runt med att bygga vår e-handel. Men. När GlamMom var up and running och jag kände att jag hade något nytt att engagera mig i och identifiera mig med - då var jag redo för barn. Redo att fokusera på någonting annat, någon annan. Hade jag fortsatt att totalvägra kids tror jag nog inte att jag och Niklas hade varit tillsammans idag. Känns svårt att vara oense om en så pass viktig fråga. Vilka är dina holy grail skönhetsprodukter i smink, hud- och hårvårdsväg? Här hittas ett matigt inlägg om mina hudvårdsfavvosar, här är ett inlägg om världens bästa ögonbrynsprodukt (bilder ovan) och på sminkfronten vill jag aldrig vara utan den här highlightern (i nyansen Shimmering Dusk), denna magiska foundation (lätt men täcker ändå precis det den ska täcka), denna concealer (i nyansen Light, bästa jag någonsin testat), detta VÄRLDSABÄSTA puder (så sjukt drygt, köper en ny burk vart tredje år typ) eller detta läppstift i färgen 51. Det var allt jag hann svara på denna gång, fortsättning följer! SparaSpara
