Innehåller annonslänkar Jag pausar en stund ifrån allt som känns för omfattande att ta in, så i dag roar vi oss med att spana in denna kappa från Monki som jag haffade för några veckor sedan, och som gör mig så innerligt glad. Valde mellan den rutiga (som jag haffade) och denna magiska färg. Men gick på rutigt, så nöjd. Den där vardagsglädjen alltså, ACK så viktig just precis nu. ✨ Jag har alltid tänkt att jag inte är en kapp-person. Det...passar liksom inte mig. Jag ser för..strikt ut? Har jag känt i alla fall. Men SÅKLART är det med kappor som med det mesta annat - det gäller att hitta RÄTT kappa. Och det har jag nu gjort. ☺️ Älskar att man kan ha tunna grejer under och slippa packa in sig i tjockatjocka stickade tröjor hela tiden. Längden på plagget gör att värmen behålls så ofantligt mycket bättre. (FINNS det något värre än när kalluft sipprar in längs ryggraden, i glappet mellan jeans och tröja/jacka?! 🙃) Så det funkar fint med tunnare grejer under denna, även i november. 🙌🏻 Hjälper såklart att kappan är i ullblandning. Känner mig typ lite...brittisk? Lite Fearne Cottonsk. Å det e ju inte kattpiss. 💁🏼♀️🍂 Älskar hursomhelst dels min fina kappa (som alltså hittas här), och dels att jag slagit hål på min egen "jag kan inte ha kappa"-myt. Aldrig bra att begränsa sig. Om man inte är Donald Trump, såklart. Då är det alltid bra att begränsa sig. Avslutar detta fräsi fräsi-inlägg med en bild på en ASGARVANDE your truly. Har ni SETT en så lång haka förut, någonsin? Det är jag och Jim Carrey i The Mask, liksom. 🤪 Could be twins! 👹🍒
