Innehåller en annonslänk Vi inleder denna vecka med att grotta ner oss en smula i KLÄDER, tjohoo! 💁🏼♀️🎉 Men! Jag tänkte inte "bara" visa upp den förträffliga outfit jag lyckades pussla ihop nyligen 👆🏻👹, jag tänkte också förklara lite hur jag liksom TÄNKER med kläder. För precis som att det gäller att utgå ifrån SIG SJÄLV för att leva ett härligt liv (titta inåt istället för utåt - vad gör JUST DIG lycklig?) så applicerar jag samma tänk på kläder. Vad passar JUST MIG - utifrån just MINA förutsättningar? Något som ibland glöms bort i den ängsliga trendhetsen. Helt plötsligt KAN MAN BARA INTE ha stuprörsjeans på sig, det är ju liksom BREDA braller som gäller nu? 🤯 Men - om stuprörsjeans är det absolut finaste på just DIG - så är det klart som sjuttsingen att de inte ska ut ur garderoben bara för att en annan typ av byxa fladdrar förbi på Inspirationstagram i ett par månader. Jag ska förklara: På bilden ovan tycker jag att jag ser rätt så rackarns bra ut. Men. Det beror inte på att jag är "perfekt" (det är ju ingen - eller alla ❣️), utan på att jag med åren blivit rätt duktig på att hitta vad som passar just MIG och MIN kropp. Och jag vet - jag är normsnygg och normsmal och dessutom blond. Jag jobbar inte i någon enorm motvind (om en ska generalisera västvärldens snedvridna skönhetsuppfattning). Men ändå. Om jag skulle klä mig tvärtemot vad som "funkar" för mig, skulle den där normsnyggheten knappt synas. (Fasen! Inser nu att jag borde gjort det för det här inlägget! 😩 Borde ju tagit en sån bild, så skulle det jag vill visa med detta inlägg bli ännu tydligare. Nåväl, får skriva upp det på Att Göra-listan.) Hursom. Jag har till exempel en väldigt kort hals. Det innebär att alla plagg med kragar går bort. De ser inte bra ut på mig, då ser mitt huvud mest ut att sitta direkt på axlarna. 👹 Eftersom jag ibland hittar blusar som jag älskar men som har kragar (och eftersom typ 99% av aaaaalla rackarns ytterkläder envisas med kragar 🤪) är min lösning att helt enkelt ta bort dem. Detta har jag gjort med både blusen på bilden, och med kappan. Jag lämnar in till min lokala skräddare här i kvarteret. Går snabbt och kostar inte mycket. Och jag får plagg som blir PERFEKTA - för MIG. 🙋🏼♀️ Sen har vi då mina ben. Eller - mina taxben. ☺️ De är...korta. Men det tycker inte jag syns på bilden ovan? Dels för att jag lärt mig att mina korta spiror ser längre ut i byxor med hög midja, men också för att jag ofta bär klackar. Har kommit fram till att jag trivs bäst i klackar mellan 7-10 cm. Klackarna måste dock vara breda, obekväma pjucks göre sig icke besvär. Så - det är ytterligare ett "trix". ✌🏻 Fick den här kommentaren på ett outfitinlägg nyligen som jag skrattade så mycket åt (i inlägget berättade jag att jag är 166 cm lång): What!?! Jag som trodde du var lång! (Okej mer än 10 cm längre än jag men ändå!) Alltid tyckt att du har cool stil men att den passar dig son är så smal och lång! Hmmm kanske ska pröva lite långklänning över jeans jag med. Jag - LÅNG?! 😂 Känns SÅÅÅÅ knasigt att någon uppfattat mig som lång. Svårt att få en reell uppfattning om någon man bara ser på bild såklart, men min inställning är verkligen att ALLA kan ha ALLT. Det gäller bara att hitta "sin take". Älskar ju klänning över jeans t ex, men för att det ska se bra ut på mig kräver det att jag kortar av både jeans och klänning - annars skulle jag bara drunkna i en sån typ av outfit. Jag syr upp i princip ALLA byxor och klänningar/kjolar. Jeans klipper jag oftast bara av med en sax. Eftersom mina ben är kortare än det "gyllene snitt" (? 🤪) som klädbranschen utgår ifrån när de gör en S måste jag fixa till plaggen i efterhand - så att de passar just MIG. Anledningen till att jag började tänka på att man ens KUNDE lämna in plagg/fixa till dem själv var dels att jag för länge sen läste en intervju med Mary-Kate och Ashley Olsen. De är 155 cm men alltidalltidalltid felfritt klädda. De sa i intervjun att de aldrig kunde köpa grejer i en butik som passade, utan lämnade in allt för att sys om. Så att plaggen passade just DERAS proportioner. En annan aha-upplevelse var när jag lärde känna min kompis Magnus. ALLTID så SJUKT välklädd. "Trots" att han är snäppet kortare än genomsnittsmannen. Hans trick? Han lämnade in ALLT för att sys upp och sys in (eller gjorde det själv hemma). Fick kläderna att passa HONOM istället för att försöka anpassa SIN kropp till en av fyra genomsnittsstorlekar. Något som är ett omöjligt uppdrag för de allra flesta. ❣️ Det jag ville säga med det här inlägget (som såklart är riktat till er som tycker det är roligt med kläder, självklart kan man också bara skita fullständigt i allt vad som anses "passa" eller inte 😘) är att det är CRAZY BANANAS att tro att vi alla ska passa in i en S, M eller L. Eller XXS eller XXL. För det är generella storlekar, och det är få förunnat att se bra ut i plagg baserat på någon slags genomsnittsstorlek. Nej, ni som tycker det är kul med kläder men ibland känner en frustration över att "Det där funkar inte på MIG" - ta saken i egna händer! 💪🏻 Fundera ut vad som passar DIG och DINA förutsättningar, vad DU trivs i. Och se sen till att klippa å klistra därhemma - anpassa de plagg du tycker om efter DIG.✂️ När man väl har hittat "formeln" så är det plättlätt. Då vet man precis vilka kläder man ska leta efter i butik, eller hur man ska sy om de man gillar men som inte sitter som "de ska". 😚 Just det! Och kläderna i detta inlägg då, om någon undrar? 😜 Pjucks / Jennie-Ellen Brallor (upplagda) / MarMar Copenhagen Blus ( borttagen krage) / Line of Oslo Kappa (borttagen krage och upplagd på längden) / Lindex Kepa / Hattbaren
