Jag, i dag. 👆🏻💁🏼♀️ Det är sällan jag lyckas ta bilder och lägga upp dem samma dag numera. Men i dag hade jag ju FÖR EN GÅNGS SKULL inte polo och thermotajts (hade "klätt upp" mig utan att det vankades fräsig plåtning alltså 👹) och det kände jag att jag ju faktiskt BORDE dokumentera. Även om det fick bli inne på en toalett. 😜 Motsägelsefullt med snyggbild och smått bölig text, men när jag tog bilderna tänkte jag mest att jag skulle lägga upp ett outfitinlägg. Men nu när jag sitter här å knapprar vill jag berätta lite mer. Har haft två tuffa veckor. Niklas har börjat med en ny medicin, och isättningen har varit TUFF. To say the least. Så medan han har kämpat som ett djur med alla obehagliga grejer som dykt upp så har jag rattat vardagen 100% själv. Och även om jag gör det mesta annars också så hämtar och lämnar Niklas Iggy varje dag - och Niklas står alltid för maten. Vilket såklart underlättar enormt. Men nu har jag fått smaka på hur det är att vara heeeelt ensam i att ratta runt schabraket som kallas familj/jobb/ja det berömda PUSSLET och det har absolut gått - men det har varit kämpigt. Bökigast är nog morgnarna. Iggy går ju i skolan nu och kan inte komma för sent, och Tintan är fortfarande oberäknelig som tusan (även om trotseriet är väldans mycket bättre nu). Men när det skiter sig TRETTIO SEKUNDER innan alla ska gå utanför dörren (när man stigit upp TVÅ TIMMAR innan vi ska gå just för att verkligen försäkra sig om att det ska finnas tid till allt) så har stressnivån skjutit iväg rätt bra. 😬 (Alla var klara och vi skulle bara gå ut genom dörren - så satt vanten fel på Tintan och då blev det KAOS.) Kände dock efter den stresschocken att det INTE ÄR VÄRT DET att stressa upp sig så. Då får Iggy hellre komma för sent. Taggade ner efter vantincidenten, och sen dess har det faktiskt känts mycket mindre stressigt. När mitt mindset har varit "Jaja, det är väl inte hela världen om vi blir lite sena då". Skönt. Känner överlag att jag är mer tillbakalutad just nu. Fick några bökiga kommentarer på Instagram nyligen - och vanligtvis kan sånt (på riktigt) hålla mig uppe på nätterna. Jag MÅR SÅ DÅLIGT, blir ledsen in i själen och känner frustration över missförstånd. Vill förklaraförklaraförklara mig. Men vet ni vad? Nu när det hände så brydde jag mig inte alls. Det bara rann av. Kanske är jag så slut just nu att det liksom inte FINNS MÖJLIGHET att lägga energi på sånt som jag ju VET inte är viktigt på riktigt. Eller så har något slags skifte skett. Vad det än är som gör att jag känner mig mer obrydd så är jag tacksam, för det har underlättat senaste tiden. 🧡 Men men. Nu har vi kört såhär i två veckor och de senaste dagarna har det gått rätt bra tycker jag. Så man vänjer sig vid det mesta, och någonstans är det ju lite fint att man känner att man KAN ratta alltalltALLT själv. Men i dag verkade det som om det vände en smula för Niklas, så förhoppningsvis ska han bli bättre nu och kunna hugga in mer igen. 🙏🏻 Har också fått en (ännu) större respekt för självrattande päron. FAN VAD BRA NI E! 💪🏻🌟 Ska berätta mer om Niklas som jag lovat, det kommer när jag har tid och ork att skriva om det. ❤️ Men nu återgår vi till outfitten. Nåt ytligt ska vi väl ändå få in i det här djupliga inlägget. 👹 ÄLSKAR min snakeväska från ARKET (den verkar dock vara slut nu men jag hittade två liknande hos Ellos: budgetversion här och lyxversion här). Är också tokförtjust i mina snickarbrallor från Monki (dessa har jag både i svart och ljusblått) och min tröja från Davida (som jag precis såg är på rea nu 😇). Pjucksen är från Zara, använt dem i princip varje dag sen jag köpte dem. 🙌🏻 Okej, nu ska jag gå och knyta mig. Försöker lägga mig TIDIGT varje kväll för att orka. Så lätt att man (som jag beskrev det på inspogram häromdagen) liksom KLOAR sig fast i den där egentiden man får i sängen efter att ungarna har somnat. Och ligger vaken alldeles för länge. Så nu är det god natt. 👋🏻
