Nu har dessa två skatter varit i Costa Rica i en dryg vecka, och i dag är det precis en vecka tills de kommer hem igen. 💞 Det går - som synes - ingen direkt nöd på dem därborta. 🤪 Iggy lever verkligen LAJF, som sagt. Det badasbadasbadas och leksleksleks. Och spanas på djur, såklart! Så gölligt att de Costa Ricanska ekorrarna går loss på kokosnötter istället för ekollon. 😂😍 #ExoticEkorre På tal om djur - jag å Iggy facetimear då och då, och när jag frågade honom om han sett några apor svarade han: "Ja, jättemånga. Typ sextioelva!". 😂 Så många apor blire tydligen. 🐒💘 Iggy och Ruben busar runt på äventyr (jag får dagliga rapporter från både Niklas och Rubens mamma Oliven som skickar foton och filmer 🙏🏻) och har det allmänt fantastiskt. Det känns helt sjukt att de springer runt på en sandstrand, medan jag sitter å knattrar på kontoret? Och att jag liksom...tackade nej till detta. 🙊 Iggy med gudfar Charlie. 💘 Men. Det är väldigt, väldigt skönt att känna att jag inte har någon som helst ånger i kroppen att jag stannade hemma. Det var HELT RÄTT beslut. För alla, och på så många plan. Jag har det UNDERBART, här hemma. Inga sandstränder, sol och apor måhända - men lediga kvällar, obegränsat med arbetstid, möjlighet att träna - och mys med världens bästa mamma och Tinta. ❣️ När de här Costa Rica-veckorna är över kommer jag ha träffat mer vänner än vad jag gjort sammanlagt under hela 2019, typ. 😂 Jag går ut på middagar konstant känns det som, och i nästa vecka ska jag både på konsert och på stand up. För att avsluta den här härliga tiden med middag och (burlesk)show på Melt på fredag, ett ställe jag varit nyfiken på SÅ länge. Kommer bli episkt! 🎉💃🏼 Och det är väldigt skönt att inte konstant behöva förhålla sig till någon som mår dåligt. Befriande. Låter kanske hårt, men jag tror att både ni och Niklas förstår. Och jag tror att såna här andningspauser är enormt viktiga - för oss båda. Att även Niklas slipper förhålla sig till mig och det dåliga samvete jag liksom representerar. ❤️ Niklas mår fortsatt otippat bra. Självklart har det kommit bakslag, men på det stora hela har han haft sina bästa dagar på ett och ett halvt år. 🙌🏻 När vi facetimeade pratade vi om varför han kan må så pass bra där nere. Först och främst ger det såklart väldigt mycket att det händer något i Niklas liv, att han inte är reducerad till snubben på soffan som mest behöver ta sig igenom dagen. Att de lever en mycket bekymmersfri tillvaro i en härlig miljö med sol och ljus är såklart en del. Att mobiltittandet är minimalt är en annan. Att hela Niklas familj finns vid hans sida och hjälper till med Iggy om det behövs en tredje. Och att det tack vare allt ovan är lättare att befinna sig i NUET är en fjärde. Sen tror jag att det är väldigt bra för Niklas att vara utan Tintan också. Det ÄR ju påfrestande med ett litet barn, som ännu inte kan kommunicera fullt ut och därför blir frustrerat. Och som man ännu inte kan resonera med riktigt. Som bökar å stökar på de där visen som små barn gör, just för att de är små barn. ❤️ Sen bråkar ju Iggy och Tintan en hel del också, vilket leder till skrän och skrik. Som just nu är HELT väck. 🙏🏻🤪 SÅ skönt även för mig såklart, som inte burit öronproppar sen Niklas och Iggy åkte. 🙌🏻 Summan av kardemumman är i alla fall att den här resan so far varit en riktig rackarns lyckträff, för alla inblandade. Och jag har påmints om vilket ljuvligt ställe Santa Teresa är (trots ökad turism har det inte förändrats nämnvärt sen vi var där senast 2010 och 2011 😍🙌🏻). Blir det en repris på denna resa nästa år - då hänger jag å Tintan på! 🎉
