Tack för igenkänning i går, och för fina tips. 🧡 I natt sov vi bättre (Tintan vaknade inte förrän 05.30 och ville ha sin välling, och det var ju verkligen ett framsteg). 🙏🏻 Någon föreslog att kidsen skulle sova i Iggys rum, så att jag kunde få sova själv (och sova bättre). Ett sjukt vettigt förslag - men (och nu får vi se om fler känner igen sig i detta 🤪) även om det såklart skulle vara toppen för mig att få mera sömn - så är det fortfarande SÅ NJUTBART att få ha de där små gosegrisarna i samma rum, och i samma säng (när de - som de nästan alltid gör - krupit ner hos mig). 🙈 Och det här är ju föräldraskapet i ett nötskal på många sätt tycker jag. Jag har skrivit om det förr; det ironiska i att livets kanske finaste år spenderas i en så sliten brist-på-sömn-och-brist-på-energi-DVALA att det liksom är omöjligt att njuta på det vis man skulle gjort om man varit piggare/mått bättre. HUR orättvist är inte det? 😩 För å ena sidan vill jag SÅKLART göra allt jag kan för att sova bättre, men å andra sidan har jag redan en smula ångest över att barnen inte alltid kommer vara såhär små och gossiga (mot mig). Det kommer en dag då de inte alls kommer vilja krypa ner i mammas säng, och tanken på det...gaaaahhh. S O R G. Och jag vet såklart att den här (på många sätt) urmysiga fasen Tintan är i nu övergår i den (på lika många, men på andra sätt) urmysiga fasen Iggy är i nu - och att det liksom fortsätter så genom livet. Att varje period har sin charm, sitt guld. Det kommer alltså mer som glittrar, det TAR INTE SLUT. Men jag känner ändå så starkt att jag på många vis har lyckats njuta mer av Tintans småbarnsår (ÄVEN om vi rent familjemässigt haft det mycket kämpigare än när Iggy var pyttig) än av Iggys. Framförallt för att jag haft mer koll på vad det faktiskt innebär att få barn, varit tryggare i min föräldraroll osv. Och eftersom det inte kommer bli fler barn för min del så kommer jag aldrig att få uppleva den här pyttigheten igen, och all ljuvlig tokighet som kommer med den. En unge som dansar runt runt i en kvart viftandes med löv, sjungandes "Jag är en regnbåååååge!" 😂👆🏻 t ex. Och även om Iggy är världens gosunge som älskar att mysa med mig, så kommer det en dag då han kommer VILJA sova själv. Och jag vet att HUR härligt det än kommer vara att få sova ostört så kommer jag sakna den där varma lilla kroppen som hoppar upp och lägger sig nära, nära (innan han sprider ut sig som en sjöstjärna och lägger sig PÅ MIG 🤪😅). Så jag känner att lösningen på det här med att jag sover för lite får helt enkelt bli att jag går och lägger mig tidigare, för att palla med mina uppbrutna nätter. Kanske att jag kan göra som någon av er tipsade om: lägga sig "duktigt" (tidigt) några kvällar, men ha en eller två per vecka då man får synda. 👹
